Den stora topplistekavalkaden, del 2.

Fortsätter min lilla topplistekavalkad med lite fler udda listor! Håll till godo:

Resans 3 bästa matupplevelser (alla tre i Xi’an!).

Gillade verkligen den kinesiska maten, och i Xi’an lyckades jag pricka in tre helt underbara måltider som verkligen representerade det jag tyckte om.

3. Astjocka nudlar i muslim quarter med James från Australien och Alice från Frankrike.

2. Hot pot på hostelet för en spottstyver i sällskap med enbart kineser.

1. Dumplingsfest på Three Sisters med James, Alice och Lukas. Har nog aldrig blivit så mätt!

Bild på hotpot:

img_8681

Topp 3 museibesök:

3. Xi’ans historiemuseum, inte så mycket för historiedelen (som väl var intressant men inget superspeciellt), utan för det lilla galleriet med modern kinesisk konst som de hade på bottenvåningen! Självklart tog jag inga bilder med häftigt var det.

2. Kuchings kattmuseum. En hårsmån från att knipa förstaplatsen, men ändå det knäppaste och kanske mest ambitiösa museet jag varit på. Ett starkt bevis på att det kan vara coolt att göra något knäppt så länge man gör det fullt ut. Här är filmklippet från min snapstory, se tidigare länkat inlägg om Kuching för mer om kattgalenskaperna:

1. Shanghais propagandapostermuseum. Helt oslagbart faktiskt. Sjukt underground, grymt häftigt och kanske den mest koncentrerade historielektion jag fått. Att se bildspråket och budskapen utvecklas under Kinas extremt intressanta moderna historia var fantastiskt. Plus att jag fick med mig en Mao-affisch hem <3333 Relevant inlägg.

Resans 3 bästa utekvällar:

3. Gratisöl, beer pong, barcrawls och danceoffs i Hanoi. Min enda riktiga kontakt med partybackpackerlivet i Sydostasien, sjukt kul men hade nog blivit tröttsamt i större doser. Som sagt, är glad att jag valde en lite okonventionell resa.

2. Barhäng och sangria-bålskål med Adrian och hans Singaporianska kompisar. Sjukt bra kväll som slutade med efterfest i Adrians svit där jag och hans kompis tydligen slog vad om att hon skulle lära sig svenska på ett år? Har i alla fall ett kontrakt på detta, underskrivet och allt!

1. Karaokekväll i Shanghai. Kulmen på ett sjukt najs häng med det gäng jag träffade i Shanghai. Att vara 8 pers och yla karaoke i ett privat rum på toppen av en skyskrapa i tre timmar var helt sjukt kul.

Topp 3 lost in translation-moments:

3. Alla gånger Lukas och jag försiktigt och långsamt försökte säga “Zhangjiajie” utan att en enda kines fattade, tills vi gav upp och bara sa det slarvigt varpå de förstås förstod direkt.

2. När en servitris i Beijing tolkade mitt “Where can I find the toilet?” som “jag vill ha min mat fort som fan” och trots mina frågande försök till kommunikation gick och ropade in i köket att de skulle skynda sig för att den dumma västerlänningen var hungrig… Fick mina dumplings i rasande fart, åt dem och fick sen skynda hem till hostelet för att uträtta mina behov…

1. När den sjungande damen på tåget melland Huangshan och Beijing började ge mig små lappar med kinesiska tecken på när det blev uppenbart att jag inte förstod vad hon sa. I hennes värld verkade det självklart att jag skulle förstå vad hon skrev, och jag har sällan känt mig så handfallen som när hon gav mig lappen och pennan med uppmuntrande tillrop och förväntansfull blick… Fick i alla fall lappen översatt i Beijing sen, hon ville fråga typ: “hur gammal är du?” “var kommer du ifrån?” “vart är du på väg?” osv.

Resans 3 bästa musik-jams:

3. Sjunga i varsitt duschbås på hostelet i Kuching med Adrian. Gymnasiethrowback! ❤

2. Rev av en “Hotel California” med en random gatumusikant en av mina sista kvällar i Kuching. Man får bjuda på sig själv!

1. Helkvällsjam med barmusikern i Pokhara, som började med att jag körde en låt med honom på baren han jobbade på, och slutade vid tvåtiden i halvmörker på någon suspekt bar vid sjöstranden. Sjukt mysigt och grymt kul!

1200 höjdmeter på 6 timmar

Vilken dag! Trekking är livet! Bergen är magnifika! Och knappt har det bara börjat!

Vaknade klockan 7 i morse efter en god natts sömn, packade ihop min bantade ryggsäck och mötte Ankit vid taxin vid halv åtta. Vi svängde förbi hans lilla lägenhet där jag snällt nog får förvara de saker som jag inte behöver för vandringen (har lyckats banta ryggsäcken från 13,5 till typ 8 kilo). Därifrån fortsatte vi med taxin till busstationen för att ta bussen till Nayapul, där vår vandring skulle börja. Bussen tog knappt två timmar och tog oss förbi Ankits hemby, och efter en second breakfast (släpp fram din inre hobbit) i Nayapul började vi sedan vandra!

Vy från krönet av bergspasset mellan Pokhara och Nayapul, långt där nere ser man sjön!

Början av färden gick ganska flackt på en dammig landsväg i kanske en timme, och vi fick snart byta till svalare kläder. Klimatet här är som svensk försommar ungefär, kallt på morgnar och kvällar men med solen på dagarna blir det riktigt varmt! Snart började det bära uppåt, och landskapet blev allt vackrare, med höga bergskammar vid sidorna om oss och en flod med forsar och vattenfall som följde vår färdväg.

Stadiga hängbroar uppskattas!

Efter en trevlig lunch på en liten restaurang längs vägen började det bära allt mer uppåt, och snart kom vi till den långa stentrappan som leder upp till Ulleri som var vårt mål för dagen. Jag vet inte hur många trappsteg det var, men i två och en halv timme var det inget annat än uppåt längs stentrappan. Vi pausade ibland för att vila och för att släppa förbi raderna av fullastade mulor som kom gående, och jag fick ständigt påminna mig själv att titta bakåt ibland för att njuta av utsikten.

Strax innan trappan träffade vi på en annan svensk kille med sin guide! Han hette Niklas och kom från Borås, och vi hade ett mycket trevligt samtal om våra olika resor och resplaner. Han kom till Nepal från Kina och ska sen vidare till Indien, och eftersom jag ska göra tvärtom så hade vi många tips att utbyta! Även kul att prata svenska igen förstås, trots att det ju inte var så länge sen sist. Ankit och jag höll jämna steg med Niklas och hans guide uppför trappan, med individuella pauser ibland som gjorde att vi ständigt gick om varandra.

Efter den långa kampen med trappan kom vi till slut till den lilla byn som heter Ulleri, och tog in på första guesthouse. Där belönades vi av denna helt fantastiska vy, och faktumet att vi vandrat 1200 meter upp sjönk plötsligt in.

Kvällen har sedan mestadels spenderats i det trevliga allrummet på guesthouset, där vi värmt oss runt kaminen, ätit middag och pratat med andra vandrare.

Vi startade alltså på ungefär 800 meters höjd i Nayapul, och slutade i Ullari på nästan 2000 meter. Sjukt nöjd över att ha mäktat med detta, men är lagom trött i ben och kropp nu! Som tur är ska vi bara gå typ 4 timmar imorgon till ett ställe som heter Goripani, så även om jag har träningsvärk bör det vara görbart!

Vandringens mål är som jag tror jag nämnt tidigare Annapurna Base Camp, som är där man utgår ifrån om man ska upp på Annapurna, världens tionde högsta berg på typ 8070 meter. Base Camp är “bara” på 4100 meter dock, men ska bjuda på fantastiska vyer och lagom svår vandring. Nedan är en ganska dålig bild på en karta; vi började alltså i Nayapul nere i mitten, är nu i Ullari i mitten till vänster och ska till Goripani imorrn för att fånga soluppgången från Poon Hill (längst till vänster) i övermorgon. Annapurna Base Camp är längst till höger i bilden, och det kommer ta oss typ 5 dagar att ta oss dit.

Ankit är verkligen grymt trevlig, och vi hade många intressanta samtal under dagens vandring, om allt ifrån nepalesisk politik till roliga anekdoter. Det känns verkligen som att vandra med en vän snarare än med en guide, och alla de andra guiderna som vi stött på verkar betydligt stelare och inte alls lika trevliga.

Groupies åt folket!

Är SÅ nöjd med dagens vandring; allting från utrustning till väder till sällskap har varit perfekt! Är också ganska stolt över mig själv att jag orkar bära ryggsäcken och vandra så långt. Fortsätter vandringen såhär kommer den bli ett verkligt minne för livet, och jag misstänker att vi har ganska vackra landskap kvar att se… Nu ligger jag nerkrupen under sovsäck och extrafiltar i mitt väldigt kalla rum, men är ordentligt påpälsad så tror inte att jag kommer frysa! Eftersom vi inte ska gå så långt imorgon tar vi sovmorgon till kl 8, och sen bär det vidare upp mot högre höjder! Kommer sova som en stock i natt, trött men lycklig!

Lovar att ta ännu fler bilder och ska försöka blogga så ofta som möjligt, hittills har wifi-tillgången varit riktigt bra!

Tills nästa gång!

Bussåkandets prövningar och trekkingförberedelser

Söndag, 18.45 Nepalesisk tid. En riktigt trång minibuss någonstans mellan Katmandu och Pokhara. 21 busstimmar and counting…

Well, senaste dygnet har inte varit lätt. Men låt oss börja med de roligare sakerna: hade en bra sista dag i Varanasi igår! Gick upp vid 6 för att ha yogalektion med vår värdinna i soluppgången, riktigt trevligt även om mina benmuskler kändes stelare än någonsin. Åt sen frukost på takterrassen och lekte med familjens fruktansvärt gullige 4-årige son, som var sådär söt som bara en totalt oblyg och fartfylld liten unge kan vara!

Jag och min nya kompiz

Vilade därefter en stund på rummet, tog en dusch och packade ihop för att checka ut. Under min vila hade Annie gått iväg, men jag slog henne en signal och vi promenerade tillsammans bort till Varanasis universitet som låg bara 10 minuter bort!

Campusområdet var fullständigt gigantiskt, grönt och fint men lite nergånget. Vi tittade på ett helt ok konstmuseum och på ett ganska häftigt tempel, och åt street food bland universitetsstudenterna. Annie skulle ta tåget någon gång på eftermiddagen så vi hämtade hennes väska på hotellet och promenerade sen längs floden in mot stan.

Varanasi bjöd denna dag på betydligt sämre väder, molnigt och en ganska stor regnskur. Hela staden kändes dessutom betydligt tystare än tidigare och lite melankolisk. Fick veta senare att det på söndagen skulle vara någon form av stor festlighet, så funderar på om tystnaden var i väntan på det?

Ganges, fortfarande vackert trots det gråa vädret.

Strandpromenaden var hursom ändå väldigt trevlig, och vi styrde återigen stegen mot Blue Lassi Shop för att få njuta av typ världens bästa lassi en gång till (valde en med vindruvor den här gången som var minst lika god som den förra). Träffade också där en göteborgare som hette Patrik som vi småpratade lite med. Kul att prata svenska igen, men läskigt ovant i munnen!

Efter en knapp timme på lassicafét behövde Annie gå för att hinna med sitt tåg. Det var definitivt vemodigt att säga hejdå till denna trevliga belgiska som jag mötte av en slump på perrongen i Agra och som kom att bli ett mycket uppskattat sällskap under min Varanasivistelse. “Easy come, not so easy go” som min käre far nu lärt mig att det heter! Satt sen kvar och språkade lite med Patrik innan jag letade mig fram genom staden till en rekommenderad restaurang för middag och därefter en sista promenad längs floden hem.

Packade ihop det sista av mina grejer, betalade det sista och njöt av några sista minuter wifi. Sa hejdå till de trevliga värdarna på Maruti Homestay och gick ut och tog ännu en riksha till busstationen. Bussen mot Katmandu gick kl 22.00 och skulle ta 16 timmar. Min plan var att sova mig igenom natten för att sen vakna lagom till gränskontrollen. Tyvärr blev det inte riktigt så, då min mage tydligen hade helt andra planer!

Hade börjat känna mig lite orolig i magen redan under hempromenaden till vandrarhemmet, men tänkte att det nog mest berodde på att jag ätit lite för mycket. Så var dock inte fallet, utan lagom tills att jag satte mig på bussen kändes magen riktigt risig… Resten av natten blev en kamp mot magsmärtor och illamående, men lyckades faktiskt klara mig utan några olyckor i endera ände av systemet! Var dock ett par gånger fullständigt beredd att öppna fönstret jag satt vid och spy ut på vägen. Men det gick alltså bra, även om jag knappt fick någon sömn alls.

Lagom till gryningen kom vi fram till gränskontrollen mellan Nepal och Indien. I skumrasket fick jag och de 3 andra icke-nepaleser/indier som satt på bussen skriva i vår visaansökan, växla lite pengar och gå över gränsen för att få våra visum. Hela processen tog kanske 45 minuter, och fick mitt visum utan problem! Mådde vid det här laget lite bättre i magen, även om den fortfarande var lite orolig.

Det står alltså “Welcome to Nepal”.

Efter gränskontrollen lyckades jag äntligen somna i kanske en timme och vaknade lagom tills vi kom fram till bergen. Nu följde 7 timmar av färd genom allt mer kuperade och vackrare landskap, krönt av en fantastisk serpentinvägsklättring upp till själva Katmandu! Den här delen av färden var definitivt den mest njutbara, även om luftkonditioneringen i bussen oförklarligen var avstängd långa perioder, när den varit påslagen hela natten och fått mig att frysa benen av mig…

Inte världens bästa bilder genom bussfönstret, men mäktigt var det!

Hursom, till slut rullade vi in i Katmandu och jag klev av, plockade upp min väldigt dammiga ryggsäck från bagageutrymmet och gick iväg för att hitta en buss till Pokhara, där jag skulle träffa min guide Ankit. Detta var betydligt lättare än jag trodde, då jag efter 5 minuters promenad befann mig på en väg full av minibussar som till stor del skulle till Pokhara! Blev hastigt och lustigt närmast inslängd i en buss och fick en oerhört trång plats i en fullknökad buss, och där har jag suttit sen dess.

En sliten och suddig selfie, som tyvärr inte riktigt visar trångt det var…

Killen i bussen har med jämna mellanrum försökt trycka in ännu fler personer, och ett tag verkade han seriöst inställd på att få in en familj på typ 7 personer när det fanns exakt ETT ledigt säte… Som tur var kom en polis och styrde upp situationen genom att skicka dem till en annan buss, för annars hade jag nog fått någon i knät typ… Om typ 2 timmar är vi framme i Pokhara, lägger upp detta då och skriver lite mer!

Fortsättning: måndag 20.30, ett hotellrum i Pokhara.

Holy fucking shit vad gårdagskvällen blev hemsk lagom tills att jag skrivit klart mitt inlägg. Lagom tills att jag avslutat skrivandet började min mage bråka igen, men denna gång genom fruktansvärt smärtfyllda kramper som inte. Gick. Över. Vet inte om det berodde på att jag ätit väldigt lite på 24 timmar kombinerat med vad som nu gjort magen upprörd tidigare, men det gjorde verkligen helt sjukt ont och ville inte sluta. En och en halv timme från Pokhara fick vi dessutom helt plötsligt byta buss, och jag fick ett ännu mindre bekvämt säte, något som inte direkt hjälpte… Den sista timmen på den nya bussen är nog en av de värsta jag upplevt, helt ärligt. Men jag överlevde! Klev av bussen i Pokhara, fick hjälp av en snäll man att hitta en taxi och åkte direkt till ett ganska schysst hotell. Ganska snart efter att jag lagt mig ner på sängen gick magsmärtorna över, och jag fick äntligen en god natts sömn (endast störd av funny business från magen två gånger om). Tror aldrig jag varit så glad över tryggheten i ett hotellrum och komforten i en säng!

Vaknade sen i morse och mådde bättre i magen, åt frukost, duschade och gick sen ut på stan för att träffa Ankit. Jag bor i ett område som kallas Lakeside, som är ett turistområde vid sjön, och vi stämde träff nere vid strandpromenaden. Ankit är sjukt trevlig och jag ser väldigt mycket fram emot att trekka med honom! Han började med att dra lite praktisk information inför trekkingen inför en kopp te, och sen gick vi längs sjön och bara småpratade ett tag. Har sen spenderat resten av dagen med att köpa/hyra lite utrustning inför vandringen, och handtvätta lite kläder på hotellrummet.

Är sjukt taggad på att vandra, det ska bli grymt kul och förhoppningsvis precis lagom jobbigt! Vi ska alltså gå till Annapurna Base Camp som ligger på ungefär 4200 meter, och sen ner igen tillbaka till Pokhara. Planen är att vandra 5-6 timmar per dag, och varje natt kommer vi sova på homestays i byarna vi kommer till! Enligt Ankit så ska det finnas wifi på de flesta ställen, så förhoppningsvis kommer jag kunna blogga lite också!

Känns så skönt att ha överlevt den hemska bussresan, och nu äntligen få bege sig upp i bergen. Har sett fram emot att bergsvandra i Nepal hur länge som helst, och även om uppladdningen kanske inte varit den bästa så tror jag definitivt det kommer bli bra!! Nu ska jag sortera min packning i sånt som jag ska ta med och sånt som får stanna i Pokhara (hemma hos Ankit), gå ut och äta middag och sen sova. Vi åker kl 7.30 imorgon och jag har definitivt sömn att ta igen så ska försöka somna tidigt…

Godnatt, tills nästa gång!

P.S. Jag provar att posta det här inlägget genom worpress post-by-mail-funktion, något som funkar bättre med dålig uppkoppling och som kommer vara ovärderligt i Kina! Säg till om något ser konstigt ut, vet inte riktigt hur det blir med formateringen. Puss!