Soluppgång över Ganges

Soluppgång över Ganges

Varanasi? Snarare Vara-najs-i! 
Kom hit till denna underbara stad vid 13-tiden igår, med ett nattåg som vad angenämt bortsett från det faktum att det var fyra och en halv timme försenat. Seriöst. Vi skulle alltså varit framme kl 8.30 enligt tidtabell, men efter många typ timslånga stopp mitt i ingenstans kom vi fram mitt på dagen istället, efter en resa på totalt 16 timmar. Nåväl, tågresan var som sagt riktigt trevlig trots detta! Jag hade bokat in mig i 3AC som är den billigaste varianten med luftkonditionering, och vare sig kupétemperaturen eller min överslaf närmast taket var något att klaga på.

  
Trångt men mysigt under taket.

Några av britsarna under och bredvid min ockuperades dessutom av tre trevliga killar från London som också backpackade, och vi satt länge och väl och pratade om alltifrån våra upplevelser av Indien till våra åsikter om världspolitiken. Lustigt nog ämnade de sig så småningom till Hanoi, ungefär samtidigt som jag ämnar vara där. Vi bytte mailadresser och sa att vi skulle hålla kontakt 🙂

  Hello mates!

Väl i Varanasi mötte jag på perrongen upp en belgisk tjej som jag träffat på plattformen i Agra. Hon heter Annie och volontärar som engelsklärare i Jaipur, men är nu ute och reser runt en månad som en liten paus i sitt arbete. När vi sågs i Agra tipsade jag henne om vandrarhemmet jag hade bokat, och nu tog vi en riksha dit tillsammans.
Hotellet heter Maruti Homestay och är litet, trevligt och definitivt överkomligt i pris. Homestay innebär oftast att ägarna bor i samma hus som man hyr in sig i, och Maruti’s ägare är supergulliga! De lagar underbar mat (som jag äntligen kan äta då min mage till slut har återhämtat sig…) och är väldigt hjälpsamma med allt!
Efter att ha avnjutit deras hemlagade Chapati begav Annie och jag oss ner till det man kommer till Varanasi för: Ganges. Floden är helig för i princip alla grenar av Hinduismen, och staden ligger vid västra flodstranden. Längs med hela stranden ligger små tempel som kallas Ghater, och vår hotell visade sig ligga vid den allra södraste Ghaten, Assi Ghat. Därifrån gick vi långsamt längs floden och insöp den fantastiska vyn i skymningsljuset:

  
  
Jag vet inte om det har att göra med att jag är uppvuxen i Stockholm, “Nordens Venedig”, men jag har en svag punkt för städer som ligger vid vattnet. Att gå längs flodstranden och bara betrakta det långsamt flytande vattnet och alla templen är nog bland det bästa jag gjort i Indien, och definitivt det mest fridfulla!

När vi promenerat i typ en timme kom vi till en mycket speciell ghat: den där de bränner döda kroppar. Att dö i Varanasi och få kroppen bränd vid Ganges och askan slängd i floden verkar vara så gott som en direktbiljett till Nirvana, och vid den största bränningsghaten bränner de folk dygnet runt. Man fick inte ta några bilder av respekt för de döda, men ni får ta mig på orden när jag säger att det var en surrealistisk upplevelse att se ett brinnande bål med ett par halvbrända fötter som stack ut.
Efter denna närkontakt med döden gick vi till ett känt lassiställe som heter Blue Lassi Shop. Jag drack en lassi med granatäpple som var ännu godare än den i Jaipur, helt sagolik!

  

Med lassi i magen knatade vi vidare genom Varanasis trånga gränder för att avsluta kvällen på en backpackerrestaurang som heter Brown Bread Bakery. De hade en riktigt schysst takterrass och bra mat. Tack Fredrik för tipset! Sen bar det av med riksha tillbaka till hotellet för läggdags. Sängen var hård men fick en extra madrass av de snälla värdarna.
I morse gick vi sedan upp klockan 5 för att fånga soluppgången under en båttur på Ganges. Vi skulle ha åkt med Brown Breads båt, men en kombo av min försovning, en rikshaförare som inte hittade och att vi gick vilse i de labyrintiska gränderna gjorde att vi missade vår grupp… Som tur var hjälpte en man oss att hitta en annan kapten, och vi rodde ut på floden med den här lille killen:

  
Det här var hans jobb innan skolan som började klockan 11. Han sa att han var 15 men vi trodde inte riktigt på honom…

Soluppgången över Ganges var fullständigt magnifik, gryningsljuset var minst lika bra som skymningen dagen innan. Finns egentligen inte så mycket mer att säga, utan bilderna får tala för sig själva:

   

   
   
 
Båtfärden tog ungefär en timme, och sen promenerade vi längs floden i den tilltagande dagern ända hem till Assi Ghat. Familjen lagade parati (potatispannkaka) till frukost åt oss, och efter detta var både Annie och jag så trötta att vi gick och la oss igen. 
Jag lyckades sova ända till klockan halv fyra (hade nog lite sömnskuld kvar från tåget också), och då hade Annie redan gått. Flög därför solo och la resten av eftermiddagen på att köpa bussbiljett till Katmandu för imorrn kväll och titta på böneceremonier vid Gangha Ghat, den största av ghaterna. 

  Ceremonin i tre ord: eld, klockor och rökelse.



Nu sitter jag på Brown Bread Bakery igen, men denna gång på undervåningen där det bjuds på fantastisk livemusik på sitar och trummor. 

Är mycket tillfreds med tillvaron, har verkligen diggat Varanasi hittills och det känns lite synd att jag åker härifrån redan imorgon. Bussen går dock först vid 10 på kvällen så ska hinna med bland annat morgonyoga och lite tempel innan dess. Sen blir det farväl till Indien och bussfärd upp genom bergen till Nepal, på måndag ska jag träffa min guide Ankit i Pokhara och börja min 10-dagarstrek!

Vet inte alls hur det kommer se ut med wifi under vandringen, men jag ska försöka skriva något innan vi ger oss av hursomhelst. 

Tills nästa gång!

Taj Mahal och magsjuka – ett vinnande koncept?

Igår var så att säga en omtumlande dag.
Vaknade vid kvart i sex efter alldeles för lite sömn. Har ibland svårt att sova när jag vet att jag måste upp om alldeles för få timmar, och det faktum att det lät oerhört mycket utanför fönstret gjorde inte saken bättre. Klev i alla fall upp och noterade att jag fortfarande kände mig orimligt full i magen efter gårdagens middag, men tänkte inte mer på den saken.

Mötte Carol och Annabelle på gatan där de väntade med vår taxiförare, och vi åkte iväg för att fånga Taj Mahal i soluppgången. Efter en stunds köande kom jag in ganska fort, men tjejerna behövde få sina väskor kollade så för dem tog det lite längre tid. 

Medan jag satt där och väntade på dem började tidigare nämnda känsla i magen snabbt att bli värre, och plötsligt blev jag väldigt illamående. Satte mig ner för att försöka lugna magen men det hjälpte inte, utan strax kom större delen av gårdagens middag upp… Mådde dock (som man så ofta gör) bättre efter detta, och fortsatte in för att se det magnifika som är Taj Mahal i gryningsljus:

 
 Obligatorisk selfiepinne-bild.

  Efter en lång fotosession gick vi mot själva monumentet, och hade en väldigt angenäm morgon vid ett av världens underverk (bortsett från en snabb visit på toaletten för ännu en dust med min arga mage). Seriöst, man har hört så mycket om Taj Mahal men det levde verkligen upp till förväntningarna! 

   Spana in spegelbilden lixx.

  
 Efter detta vände vi tillbaka till hotellet för hotellfrukost (jag åt ingenting, snarare tvärtom så att säga). Carol och Annabelle skulle ta tåget till Delhi redan 11.30, och jag åkte med i taxin till stationen för att försöka få tag på en nattågsbiljett till Varanasi! Hade först tänkt boka biljett till igår kväll, men med tanke på mitt tillstånd kändes det klokare att boka till nu ikväll istället, något som såhär i efterhand definitivt var rätt beslut! Sa också hejdå till Carol och Annabelle som varit väldigt trevligt sällskap i ett par dagar, hoppas vi får ses igen nån gång!

Resten av dagen tillbringade jag på mitt hotellrum i något slags halvsovande tillstånd, sysselsatt med den spännande uppgiften att dricka vatten i ytterst små mängder. Kräkningarna försvann men ersattes av feber, ett byte som jag definitivt skulle göra alla dagar i veckan! När kvällen kom mådde jag trots allt mycket bättre, och hade till och med vågat att (mycket långsamt) äta en halv banan.

Gårdagen kan alltså sammanfattas såhär: 

Taj Mahal – 10/10, oerhört vackert, riktigt ballt, infriade alla förhoppningar!

Magsjuka i Indien – 1/10, skulle ej rekommendera, ingen lust att göra igen, allmänt miserabelt.

Nu sitter jag i lobbyn på hotellet efter en dag där jag sakta testat gränserna för vad min mage och kropp klarar av. Sov länge i morse, åt yoghurt med banan till frukost och promenerade sedan ut i staden efter en stunds vila för att försäkra mig om att magen höll. Gick först till ett Pizza Hut och åt lunch (att köra västerländskt ett tag känns som ett vinnande koncept), och blev där överraskad av ett dansnummer från serveringspersonalen:

  

   
Efter denna spännande upplevelse (de var faktiskt riktigt duktiga!) och efter att ha satt i mig min pizza ytterst långsamt begav jag mig till fots till Agra Fort. Från utsidan liknade det Red Fort i Delhi väldigt mycket, och insidan bjöd på fin arkitektur och en fantastisk vy över floden och Taj Mahal!

   

 Det såg bättre ut i verkligheten än på bild, jag lovar!

 Denna strapats lämnade mig dock med en bultande huvudvärk, och istället för att se diverse andra sevärdheter som min värd rekommenderat tog jag en riksha hem för att ladda batterierna inför kvällens tågresa. Det ska bli oerhört spännande att få åka indiska tåg, och förhoppningsvis blir det en angenäm upplevelse. Är också väldigt taggad på att komma till Varanasi, har hört väldigt mycket bra om staden! Det blir bara två hela dagar där nu pga min lilla sjukdom, men tror som sagt att det var ett väldigt klokt beslut att inte åka igår.

Hör av mig från den heliga staden, tills dess får ni ha det bra!

P.S. Såhär i efterhand känns ju att ha spytt vid Taj Mahal nästan som något att skryta om. Eller?

Goodbaipur – Tjagra!

Goodbaipur – Tjagra!

Någonstans mellan Jaipur och Agra, 20:30.
Så har jag då tagit avsked från Jaipur efter fyra softa dagar i den rosa staden! Sitter i skrivande stund på bussen till Agra (laddar alltså upp detta i efterhand), i slutet av en ändå ganska angenäm 5,5-timmars bussfärd. Ingen tutgalen chaufför denna gång, och han var till och med så snäll att han stannade vid vägkanten bara för min skull när jag redan efter 1,5 timmes färd behövde kissa…

Gårdagen var väl inte direkt den roligaste dagen på resan, då min mage till slut sa ifrån mot all indisk mat och bestämde sig för att protestera. Jag ska bespara er de mindre trevliga detaljerna, även om det inte var så illa som jag hade fruktat! Blev däremot rejält seg och trött av strapatserna, så mina planer att utforska staden till fots gick om intet och istället vilade jag på hotellrummet större delen av dagen.

Hade nog blivit kvar i min något viljelösa isolering om inte Thorsten och Laura, mina tyska vänner från sightseeingturen inte hade knackat på dörren och frågat om jag ville äta middag med dem! Ni vet när det är sådär att man mått lite smårisigt och inte direkt orkar ta tag i saker och göra något vettigt? Då är det man behöver någon som tar tag i en och säger “hej, kom med!”, och precis det gjorde Thorsten och Laura!

Vi knatade en bit genom den ljumma kvällen, och efter diverse letande hamnade vi på en restaurang som hette The Copper Chimney. Det var fullt av turister och kanske inte den mest “genuint indiska” upplevelsen, men grönsakstandoorin vi åt var riktigt god! Dessutom hade de en ganska trevlig takbar, där vi satt och drack öl och pratade i någon timme innan vi gick hem genom natten.

I morse vaknade jag vid betydligt bättre vigör än morgonen innan, och efter att ha checkat ut och ätit frukost så promenerade jag in mot stan. Gick först till stadsparken som var ganska liten men väldigt trevlig. Där huserade diverse mystiska stenstatyer och ytterligare en gigantisk flaggstång:

    But what does it mean?

  En selfie med flaggstången kändes mer än givet.

Tog sedan en riksha till ett ställe som hette Lassiwala som ska ha den godaste lassin i Rajastan. Man fick en vansinnig god lassi i ett väl tilltaget lerkrus, den levde definitivt upp till förväntningarna!

  Helt galet gott!!

Medan jag stod där och drack min yoghurtdryck kom jag att språka med en kille i min ålder som hette Samir. Han var rikshaförare vid sidan om men enligt egen utsago dockspelsartist egentligen, och var mycket intresserad av att lära sig språk och prata om andra kulturer. Vi snackade ett tag och sen lät jag honom köra mig till marknaden inne i gamla stan trots att jag egentligen tänkt gå. Som sagt, ibland är det svårt att veta som ensam turist om folk är ärliga eller försöker lura en, men Samir var verkligen genuint trevlig!

  En liten groupie med min nyfunne vän.

På marknaden sålde de allt ifrån blommor till kryddor till elektronik till wokpannor, och jag gick runt ett bra tag med skavsår från flipflopsen som belöning… Fint var det i alla fall!

   

 Var det nån som sa ikoniskt trånga gränder?

Styrde sedan stegen tillbaka då det var dags att ta sig till bussen, och efter en promenad och en rikshatur var jag på hotellet för att plocka upp min ryggsäck. I dörren mötte jag Carol och Annabelle (från Nya Zeeland om ni kommer ihåg) som också skulle till Agra idag men hade bokat tågbiljetter dit. Vi bestämde oss för att se Taj Mahal tillsammans och de gav mig namnet på sitt hotell innan de sprang till taxin.

På grund av en dum rikshaförare som släppte mig aslångt från stationen var jag på väg att missa bussen, men efter lite panikspringande på den jättelika busshållplatsen hittade jag bussen med 5 minuters marginal. Jag är mig lik, antar jag…

  En sista titt på den rosa staden.

Bussresan har som sagt varit angenäm hittills, och snart är vi framme i Agra. Skriver mer på hotellet när jag laddar upp inlägget!

_________________________

Sai HOMESTAY, 23.30

Herreminje, vilken kväll… Klev av bussen vid nio-tiden och gick fram till första bästa rikshaförare. Carol och Annabelle hade som sagt bara gett mig namnet på hotellet (och telefonnumret via ett senare sms), men föraren sade sig hitta så vi åkte iväg. 25 skumpiga minuter (och mycket frågande från föraren) senare befann vi oss utanför… Sai Hotel, inte Sai Homestay som jag hade bett om. Dessa två var alltså inte samma, och trots vägvisning från personalen på hotellet så hittade min rikshaförare fortfarande inte. Vi stannade och frågade en annan rikshaförare som ringde till hotellet, frågade om adressen och beskrev vägen för min förare. Tror ni han hittade då? NIX. Vi fick fråga oss fram typ 5 gånger till innan vi ÄNTLIGEN efter 45 minuter var framme vid Sai Homestay. Där inne satt Carol och Annabelle (som också precis kommit dit) och pratade med hotellvärden som visade sig vara världens snällaste! Han gav mig ett stort rum (det enda de hade kvar) till samma pris som ett litet, ordnade med superbillig taxi till Taj Mahal imorgon bitti, gav mig tips gällande tågbokning till Varanasi och fixade dessutom så att utsvultna jag kunde åka till en restaurang i närheten och äta en sen middag. Helt underbar snubbe!

  Riktigt bra kycklinggryta, om än en alldeles för stor portion…
Nu sitter jag alltså på hotellrummet och bloggar, ska efter detta är klart ta en dusch, kolla på den där tågbiljetten och sen försöka få i ska fall drygt 5 timmars sömn innan taxin går till Taj Mahal 06.15. Fånga soluppgången är grejen.

Planen är sen att om jag får tag i en biljett åka vidare till Varanasi imorrn kväll med nattåget. Har ingen lust att stanna i Agra då jag bara hört dåliga saker om staden, utan är bara här för Taj Mahal. Har jag otur får jag inte tag i en biljett utan måste stanna en natt till, men då får jag ett mindre rum här till samma billiga pris.

Är helt och hållet slut efter lång bussresa och kvällens strapatser, men tror att Taj Mahal kommer vara värt det. Rapport följer så snart jag har uppkoppling och kan blogga!

Tack och hej, leverpastej!

Jaipur: pärlor, påfåglar och apor!

Jaipur: pärlor, påfåglar och apor!

Nu hänger jag i Jaipur!

Kom hit igår eftermiddag efter 6 timmars bussresa från Delhi. Själva bussen var okej, luftkonditionering och hyfsat med utrymme, och min plan var att sova större delen av bussresan eftersom jag hade gått upp kl 5 för att hinna med bussen. Tyvärr slogs denna plan i spillror av det faktum att busschauffören hängde på tutan absolut HELA resan, och jag satt längst fram. Seriöst, han måste ha tutat i snitt två gånger i minuten (skojar inte). Dessutom körde han som en galning, snabbare än alla andra med massa omkörningar och inbromsningar. Så särskilt mycket sömn blev det inte!

  Fick också vänta i knappt två timmar på bussen i världens tråkigaste väntsal då Anmol läst fel i tidtabellen… #livet

Nåväl, kom i alla fall fram till Jaipur och efter en kort taxiresa var jag på hotellet jag hade får rekommenderat innan: Pearl Palace Hotel. Hade inte förbokat något innan, men som tur var hade de ett rum ledigt, som dock var lite dyrare än jag hade tänkt mig (borde nog bli bättre på att hålla min budget…).

Pearl Palace är dock riktigt prisvärt, oerhört fräscha rum för typ 1000 rupees/natt. De har dessutom en riktigt najs takbar som heter The Peacock, där det hänger massa andra backpackers! 

  Tänker att det nog är en påfågel?

Det första jag gjorde när jag kom (efter att ha kraschat på sängen i några minuter) var att gå upp till baren och äta någon form av lunch, och där träffade jag två trevliga nya zeeländskor som heter Annabelle och Carol! Har ju gett mig tusan på att jag ska träffa många nya personer på den här resan, så jag gick helt sonika fram till deras bord och frågade om jag fick sitta där, och det funkade! Vi småpratade ett tag och bestämde oss sedan alla tre att åka på hotellets egna guidade tur nästa dag. Känns lovande inför framtiden när det gäller att träffa folk att hänga med! Resten av gårdagen tog jag det lugnt på rummet, tog ett bad och åt en mindre middag på The Peacock.

I morse var det alltså guideturen, vilket innebar upp i ottan (eller okej kl 8) för frukost och sen samling i lobbyn vid 9. Med i hotellets minibuss var, förutom jag och nya zeeländskorna, ett äldre par från London och Thorsten och Laura från Tyskland, samt guide och chaufför. Vi besökte 6 monument under dagen, och det var riktigt värt! Guiden var riktigt bra, kunde massa och var trevlig, och de andra som var med var supertrevliga allihopa! Här är en kort genomgång av vad vi såg:

1. Först åkte vi till Hawa Mahal, en fasad som hör till det gamla Maharajaha-palatset men vetter mot gatan. Jaipur är känt som “den rosa staden” då alla byggnader i den äldre delen av staden har samma rosa färg, och fasaden var ett bra exempel på det.

  
365 fönster sa guiden att det var, fatta vad najs att ha ett fönster för varje dag på hela året!

2. Efter det åkte vi en kort bit till Jantar Mantar, ett astronomiskt observatorium byggt av en maharaja på 1700-talet. Det var fullt av häftiga astronomiska och astrologiska instrument, bland annat världens största solur, som mäter tiden med en exakthet på 2 sekunder! Sjukt coolt, särskilt för en astronominörd som jag! 😀

  Kanske inte världens mest behändiga klocka, men sjukt imponerande!

3. Det kungliga palatset, där Rajastans kungliga familj fortfarande bor. De regerade över Rajastan (provinsen där Jaipur ligger) fram till Indiens självständighet, men nu har de förstås inte längre någon politisk makt. Palatset var vackert, mycket marmor och mycket av den rosa färgen typisk för staden! 

      Just ja, gick och blev ormtjusare för en minut också!

4. Efter palatset så fick vi titta på Jal Mahal, maharajans vattenpalats som ligger mitt i en konstgjord sjö.

  Från vänster: Palatset, Annabelle, Carol och någon skum typ med ful uppsyn.

Sen åkte vi och kollade på lite typiskt hantverk för Jaipur: tyger med pressade färgmönster och handvävda mattor. De försökte väldigt ivrigt att sälja mattor och tyger till oss, men jag kände att jag inte har någon lust att släpa en jättematta tvärs över Asien på resten av resan… 

  De var sjukt mysiga att gå på, dock.

5. Efter en trevlig lunch där vi utbytte reserfarenheter och pratade om våra hemländer så åkte vi till dagens antagligen ballaste grej: Amer-fortet (även kallat Amber Fort) ett gammalt palats/fort uppe i bergen som är med på UNESCOs världsarvslista!

  
Sjukt häftigt ställe, alla väggar hade en vacker orange färg och det fanns väldigt många rum och olika innergårdar. Här är ett axplock av alla bilder jag tog:

  
Thorsten iförd en turban som en man försökte prångla på honom.

  Nedre borggården. Muren på bergen i bakgrunden är tydligen världens tredje längsta.

  

 Selfie-gudarna ska också ha sitt.  

  Spegelfoton är alltid kul! Hela rummet var täckt med massa pyttesmå speglar, riktigt häftigt.

  

Översta borggården, där maharadjan hyste sina 11 fruar och sina “oräkneliga konkubiner”, komplett med hemliga gångar och creepy översiktsplatser för maharadjan själv. Fräscht.

6. På vägen ner från fortet lyckades vi nästan precis undvika en regnskur (första gången det regnat sen jag kom till Indien!) och åkte vidare med minibussen till Galta Ji eller Soltemplet, som låg på en klippa ovanför staden och hade fantastisk utsikt över densamma!

   
På vägen upp till templet fanns också mängder med apor (något slags babianer av rumporna att döma), och jag turistade loss genom att köpa nötter att mata dem med.  

  Varsågod, lilla primat-kusin!

Sjukt häftig känsla när de små fingrarna grabbar tag i en handfull nötter ur handflatan på en! Mindre häftigt när aporna börjar skrika och dra i ens kläder dock, men jag överlevde utan större incidenter 🙂

Efter detta apäventyr bar färden hem till Pearl Palace, och efter en stunds vila har jag sen spenderat kvällen med att äta middag och spela kort på The Peacock med Thorsten och Laura! Båda är supertrevliga och väldigt lätta att prata med, vi behandlade allt från likheter mellan tyska och svenska till Europas flyktingpolitik (tack och lov var även de väldigt flyktingvänliga, men även om vi höll med varandra var det intressant att höra om det från ett annat land som tagit emot många flyktingar!). Thorsten är dessutom fysiker med en doktorsexamen i strängteori, så ni kan ju gissa om vi hade saker att prata om! :)))) Lärde dem också spela det ädla svenska kortspelet Skitgubbe, vilket verkade göra stor succé!
Nu sitter jag på rummet och bloggar till Daft Punks ljuva toner. Har inget konkret planerat för morgondagen, men Thorsten och Laura pratade om att åka till Monkey Temple, och jag är dessutom rätt sugen på att bara ströva lite i den rosa staden. Jaipur verkar vara en mycket bättre stad för att bara promenera runt än vad Delhi var, och jag gillar att upptäcka städer till fots! Är lite sugen på att leta upp ett enligt ryktet riktigt bra lassi-ställe också, men vi får se vad som hinns med…

Känns riktigt bra att ha träffat lite andra backpackers som jag trivs att hänga med, och Pearl Palace är ett grymt ställe att bo på. Livet leker helt enkelt!

Avslutar med lite kort statistik över resan så långt:

Hårsnoddar tappade: 1

Busschaufförer jag önskar livet ur: 1

Hattar köpta: 2 (köpte en fulkeps också)

Iprentabletter intagna: 3

Immodium konsumerade: 1

Öl som inte är ljus lager druckna: 0 (seriöst, heter det inte India Pale Ale av en anledning???)

Skäggstatus: Tätare än någonsin och smålockigt.

Tills nästa gång!

What’s the big Deal-hi?

Åh Dehli! Du fullkomligt kaotiska men också ganska softa stad! Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka om dig i början, men såhär efter tre hela dagar så måste jag ändå säga att du är rätt najs!

De senaste två dagarna har varit riktigt trevliga, och redan nu efter tre dagar känns det som att jag börjat vänja mig vid tidigare nämnda blickar och märkliga uppmärksamhet. Har nog vetat det hela tiden, men de allra flesta som följer en med blicken, kommer fram och pratar eller ropar efter en på stan är bara nyfikna och intresserade av att prata med en konstig västerlänning! Som den lilla killen i parken som påhejad från picknickfilten av sin familj kom fram och skakade hand och presenterade sig på engelska. Eller snubben i parken vid tunnelbanan som skulle söka visum till Malaysia och ville småprata och frågade vad min familj jobbad med. Eller paret vid Röda Fortet som ville ta selfies:

 Jupp, jag har köpt en fulsnygg töntig turisthatt! :)))

(Seriöst, har fått göra “selfie med västerlänning”-grejen säkert 10 gånger nu. Hårt att vara poppis.)

Man hör ju massa om folk som blivit rånade och blivit av med grejer när de rest i Indien, och det är klart att man ska vara försiktig! Men det är väldigt skönt att ha kommit över den första vågen av kulturkrocks-paranoia och slappna av lite!

Nåväl, lite om de två dagarna som gått sen jag skrev sist:

Sov alldeles för länge igen igår och fick en till sån där segdag, men det kanske var vad jag behövde nu såhär i efterhand! Kom ur huset vid typ klockan två, åt någon form av brunchlunch på samma ställe som dagen innan och åkte sen och tittade på Humayuns Tomb, en gigantisk gravkammare i samma stil som Taj Mahal!

   Mer selfies åt folket.

   

 
Efter att ha knatat runt och tittat på Humayuns och de andra gravkamrarna (för vem vill bli begraven ensam?) satte jag mig i den vackra parken och läste bok på Kindlen som jag fått låna av Tim (1000 gånger tack igen!).

  
Blev kvar tills solen gick ner och en vakt kom och körde ut mig för att parken stängde, Hunger Games är en riktigt bladvändare! (Skärmvändare? Skärmbläddrare? Whatever.) Efter lite mindre lyckade försök att hitta med tunnelbanan till något restaurangdistrikt för ett ställe att käka middag på (hade inte kollat innan dumt nog och har FORTFARANDE inte hittat någon turistkarta…) så vände jag hem istället. Där fann jag att det tidigare tomma rummet mitt emot mitt numera hyste en mycket trevlig yogastudent från New York som hette Demi. Ingen av oss hade käkat middag så vi gjorde slag i saken och gick till samma vegetariska restaurang som jag varit på innan. Sjukt trevligt att få prata med en annan person på resande fot, ser fram emot att träffa fler backpackers på resan!

Träffade Anmol senare på dagen och när han berättade att bussarna till Jaipur bara går astidigt på morgonen bestämde jag mig för att stanna en natt till i Delhi, kände mig inte riktigt klar med stan! Snällt nog får jag sova i ett rum i Anmol och Migmars egna lägenhet, då en annan gäst ska ha rummet jag bodde i. Helt underbar gästfrihet! 

Vaknade för en gångs skull i tid i morse, fast bestulen att göra så mycket av min sista dag i Delhi som möjligt! Började med att åka till Akshardam Temple, ett av världens största hinduiska tempel! Tyvärr var mobiltelefoner inte tillåtna inne på tempelområdet (man fick lämna ifrån sig alla elektroniska prylar och alla väskor vid ingången) så jag fick inga bättre bilder än den här, men ni får ta mig på orden när jag säger att det var fantastiskt!

  

Okej, lite närmre kom man med kameran med jag glömde faktiskt att fota då… Här är en bild på en affisch som kompensation:

  

Templet var omgivet av flera olika parker med religiösa och historiska monument och statyer, men det bästa var själva tempelbyggnaden. Den var inte jättestor i sig, som Gustav Vasa kyrka kanske, men absolut HELA byggnaden, både utvändigt och invändigt, var täckta av handsnidade skulpturer i stenen det var byggt av. Tak, väggar, pelare, allt! Tror att hela tempelkomplexet innehöll över 20 000 såna skulpturer. Helt galet.

Efter några timmar vid templet tog jag metron in till stan (påläst denna gång) för att äta en sen lunch. Åkte till Connaught place som är en stor rund park med butiker runtom. Köpte tidigare nämnda hatt, tog lite selfies med den enorma flaggstången och åt skamligt nog mexikansk mat (som å andra sidan var riktigt bra). 

     
 Hoppas man ser hur GIGANTISK den är.

Tog sen bussen till Red Fort för att försöka hinna med det också. Tyvärr åt jag lunchmiddag lite för länge och irrade bort mig lite vid fortet så solen hann gå ner och de hann stänga, men det var hyfsat imponerande från utsidan också!

   
 Ser ju sådär lagom ointagligt ut, vilket väl är meningen, antar jag.

Tog sen cykel-rickshaw till tunnelbanan och åkte hem, då det ändå börjat bli sent och Anmol hade pratat om att äta middag ihop. Migmar lagade underbar indisk mat (kommer inte ihåg vad det heter men det var mjuka bröd och goda röror), och sen satt vi och pratade en bra stund om Indien, Sverige och resten av världen. Demi och jag hade pratat löst om att kanske ta en öl ikväll men hon syntes inte till så nu chillar jag på rummet och bloggar istället 🙂 Bussen till Jaipur går klockan 6 imorgon bitti så borde verkligen sova snart, ska upp om mindre än 5,5 timme… >_< 

Delhi har varit en spännande stad, svår att få grepp om men definitivt trevlig som tidigare nämnt! Har varit väldigt bekvämt att bo i en väldigt fräsch liten lägenhet till billigt pris, nu väntar enligt planen betydligt sunkigare förhållanden på diverse hostel… Men det ska bli spännande! Är väldigt taggad på Jaipur, det ska vara grymt vackert och mindre kaosartat än Delhi. Nu börjar backpackandet på allvar, förhoppningsvis hittar jag wifi så att jag kan blogga från Jaipur men det går nog inte att vara säker… Håller tummarna, annars skriver jag från Agra!

Just ja, två små intressanta saker jag måste få dela med mig av:

1. För att komma in i Delhis tunnelbanesystem måste man genomgå en säkerhetskontroll á la flygplats (modell light). Finns på varje station, varje gång man ska gå in. 

  
Tunnelbanespeakern varnar också då och då för att vilket konstigt föremål som helst kan vara en bomb. Säkerhet var ordet sa bull.

2. Började prata med tre trevliga killar på tunnelbanan hem och kom på att fråga vad de visste om Sverige. Det enda de hade hört var att vi tagit emot många flyktingar på sistone (och nånting om att det var mycket problem, klassisk hörsägen-förstärkning). Väldigt spännande hur det har blivit en sån världsnyhet att Sverige räddar många som flyr, och för mig ger det en känsla av stolthet blandat med någon form av irritation, varför ska det vara så konstigt att vi tar emot så många? Men Syrienkriget är ju å andra sidan en sådan världsnyhet så det är kanske inte så konstigt.

Aja, nu måste jag sova och förbereda mig för 5 timmar buss imorgon. Godnatt och hej så länge!

Framme och huvudet fullt av intryck

Jag lever! Mer än så till och med, jag är ganska tillfreds med tillvaron såhär drygt 30 timmar in på min resa!

Landade på Indira Gandhi International Airport igår natt vid typ halv fyra-tiden lokal tid (tidsskillnaden är +4:30 så det innebar kl 11 för min kropp som fortfarande var hjälplöst fast i svensk tidszon). Resan fortlöpte utan problem, Moskvas flygplats hade taskigt wifi men var annars trevlig, flygvärdinnorna pratade bara ryska men det gick bra ändå!  

 Mange tack, I feel zo zpecial!

Efter en smärtsamt lång kö till visumkontrollen och ett ögonblicks panik när jag inte kunde se någonstans vilket bagageband väskorna från vårt flyg kom på så hittade jag min ryggsäck snällt väntande på mig hel och välbehållen!

  
Nu ska vi aldrig skiljas åt igen <333

Jag begav mig ut genom dörrarna till flygplatsen och fångades nästan omedelbart upp av Anmol, min AirBnB-värd! Han är en mycket trevlig man i 30-årsåldern som sköter lägenhetsuthyrning som extraknäck, och trots den okristliga tiden var han alltså på flygplatsen för att skjutsa mig hem till honom, för den nätta summan av 1500 rupees (typ 200 spänn). Sjukt värt att slippa åka oklar taxi mitt i natten i ett okänt land!

När vi väl var framme vid hans hus var klockan väl efter 5, och utan någon sömn på planet så var jag dödstrött.

Somnade som en stock och vaknade strax efter 12 för att fånga dagen. Har varit sjukt seg så det blev inte så värst mycket äventyr, men lite har jag hunnit göra!

Anmol bor i en del av New Delhi som heter Kalkaji, mitt emot ett College och ganska nära en stor gata med butiker och restauranger. Jag började min dag med att navigera den galna trafiken (seriöst, känns som det enda ljud jag hört idag är tutor) och gå till en restaurang för att äta frukost/lunch (klockan var trots allt 13.15). Fick någonting som jag inte har någon aning om vad det hette eller vad det innehöll, men gott var det! 🙂

Efter detta kulinariska äventyr gick jag och köpte mig ett par flip-flops, och begav mig sedan mot dagens turistmål: Lotustemplet! Hade först tänkt att promenera dit men då jag inte hittade någon karta (seriöst, har försökt köpa en turistkarta hela dagen men det finns INGENSTANS!) och kvarteren på vägen vid närmare titt inte verkade så trevliga så tog jag en tuk-tuktaxi istället!

  
Småläbbigt att studsa fram i trafiken såhär men chaufförerna verkar veta vad de gör…

Lotustemplet låg mitt i en park och var helt fantastiskt vackert, en gigantisk vit byggnad formad som en lotusblomma!

   
 Selfiepinnen fick åka fram också. Som sagt, no shame!

Templet är vigt åt Baha’i-religionen, någon slags catch all-tro som säger att alla religioner egentligen har samma budskap och att det viktigaste för människan är fred, gemenskap och jämlikhet. Ganska sympatiskt budskap om ni frågar mig! Inne i templet lyssnade jag på någon form av bönesång i den underbara akustiken (tänk att få riva av en “Till österland” där…) och begav mig sedan ut i parken igen.

  

Det rådde fotoförbud där inne men jag kan ha råkat fota ändå… *busig*

Efter en stunds promenad kom jag till nästa tempel: Iskcon, ett Krishna-tempel. Var vid det här laget rejält jäkla trött så knatade bara runt ett kort tag innan jag vände tillbaka genom parken.

   

Tydligen är Krishna ett mordiskt lejon ibland.

En promenad genom en marknad och ännu en tuktuk-tur senare så var jag hemma igen. Samlade krafterna och  begav mig ut på en prövande 200-meterspromenad till en vegetarisk restaurang som Anmol rekommenderat. Åt en helt fantastisk Thali (en hel indisk måltid) med bröd och ris att doppa i olika röror, och nu ligger jag på rummet och försöker smälta både mat och intryck.

   
 

Efterrätt bestående av anisfrön (?) och någon form av sockerkuber. Lakrits smakade det i alla fall.

Har så många fler upplevelser jag vill dela och tankar jag vill få ur mig, men det här inlägget är redan alldeles alldeles för långt. Det får vänta till ett senare tillfälle, och då kanske det hunnit processas lite mer. Men tillsvidare kan jag säga såhär: det är spännande att vara i princip ensam västerlänning i vad som känns som en hel stadsdel. Det är många stirrande blickar och en hel del tillrop på gatan som kommer ta ett tag att vänja sig vid. Men även det är en upplevelse, och det är såna jag är ute efter!

Nu hann klockan bli efter midnatt här, och jag borde duscha och sen sova så att jag orkar upp och kolla på Moghul Gardens och Humayuns Tomb imorrn. Godnatt från en resenär med huvudet proppfullt av intryck!

P.S. Syns bilderna i detta inlägg för er som läser? Jag har laddat upp massa men de syns bara som vita fyrkanter i min wordpress-app. Kommentera gärna om ni ser nåt eller inte!