Passproblem, vingårdar och buss över Anderna

Passproblem, vingårdar och buss över Anderna

På en buss från Valparaiso till Santiago, 16.30 måndag. 

Hej igen bloggen! 

Nu har det i vanlig ordning gått en himla massa tid och hänt en himla massa saker sen jag skrev sist, vi har varit i tre olika städer, bytt land och varit med om både det ena och det andra… Vi börjar där vi slutade sist, sista eftermiddagen i Buenos Aires! 

…som tog en väldigt tråkig vändning strax efter att jag skrivit klart mitt senaste inlägg. Någon timme därefter satt vi på ett Burger King efter en sen lunch och utnyttjade deras snabba wifi, när Sofia plötsligt sa några ord som man aldrig vill höra: “Vänta… Var är våra väskor??”. Både hennes och Martins tygkassar innehållandes Sofias pass och kamera respektive Martins Raybans och hörlurar var försvunna spårlöst, och av någon förövare syntes inte ett spår. Med mycket mer tur än skicklighet undvek jag att bli drabbad; min väska låg snällt kvar på stolen, men led förstås mycket med både M och S, sjukt onajs grej!

Vår sista dag i Buenos Aires fick därför läggas på samtal till ambassaden (nytt pass ASAP var förstås högsta prio), långa besök på polisstationen och diverse samtal till svenska polisen och försäkringsbolag. Dock har allting gått otroligt smidigt med passet, Sofia var på ambassaden morgonen efter och fick ett provisoriskt pass som funkade in i Chile, och på onsdag ska vi plocka upp ett nytt riktigt pass på svenska ambassaden i Santiago! Helt sjukt hur bra såna där institutioner funkar när man är utomlands!! 

Nåväl, detta om tråkigheter! Sista Buenos Aires-dagarna bjöd faktiskt också på en del riktigt najs upplevelser:

1. Efter våra timmar på polisstationen hamnade vi mitt i en kvinnodags-marsch på vägen hem (det var ju alltså 8 mars)! Sjukt najs att se, riktigt häftig stämning, många fina slagord och banderoller. Varm i hjärtat blev man! 

2. På kvällen åt vi riktigt bra nudlar (oväntat i Sydamerika ju) på en restaurang i närheten av där vi bodde, och hade sen en riktigt bra utekväll som avslutades med mysig promenad hem genom ljummet ösregn. 

3. Dagen efter medan Sofia och Martin var på ambassaden (jag fick tillåtelse att ta lite sovmorgon och slippa gå upp för att vara där vid 10) och shoppade nya tjocktröjor (de gamla försvann också med väskorna) så gick jag på Buenos Aires nationella museum för modern konst! Där hängde dels en del småtråkig tidig 1800-talskonst, men också en hel del impressionister från både Argentina och Europa och en massa najs Argentinsk modern konst från andra halvan av 1900-talet! Highlights här nedan:

Sjukt snygg arbetarrealism!

De hade en specialutställning med Xul Solar, en rätt cool argentinsk konstnär. 

Psykedeliskt! 

I torsdags kväll lämnade vi så till slut Buenos Aires och tog bussen västerut till Mendoza, en liten stad mitt i Argentinas största vindistrikt. 16 ganska softa timmar, tror att jag sov typ 10 av dem, med bekväma säten och inkluderad middag och frukost. Bussarna på den här kontinenten är verkligen najs! Om än lite dyra… 

I Mendoza (jamendoza?) tog vi oss till vårt förbokade hostel och lyckades efter lite krångel få våra sängar, varpå vi tog det söta lilla lokaltåget ut till vingårdarna! Planen var att hyra cyklar och trampa runt till flera gårdar, men eftersom bussen hade varit lite sen och hostelet som sagt lite krångligt så hade cykeluthyrningarna precis stängt när vi kom dit. Lite tråkigt eftersom detta var vår enda dag i Mendoza, men tack vare lite tur fick vi en najs upplevelse ändå! 

Vi gick nämligen bort till den första vingården för att ändå kolla läget, och även om den var stängd för vanliga visningar och provsmakningar så träffade vi där på en argentinsk snubbe som genast tog oss under sina vingar och såg till att vi istället fick lite bakom kulisserna-titt på lagringstunnorna, jäsningskärlen och framför allt druvpressarna! 

Sjukt gulliga små lokaltåg! 

66 hektoliter står det på ena tunnan, alltså 6600 liter eller typ 2200 bag-in-boxar. Helt sjukt. 

En söt gubbe i laboratoriet som ivrigt berättade på spanska om vad de gjorde och började ställa massa frågor om Sverige, var ändå stolt över att jag lyckades få det till en hyfsad konversation! 

Höjdpunkten var definitivt druvpressarna, där vi fick se hur de tömde flera lastbilar ner i gigantiska kärl och hur druvorna hypnotiskt långsamt sen trycktes mot pressen. Asballt! 

Så sjukt mycket druvor!! 

Försöker med en video på druvlavinen! 

Efter avslutat vingårdsbesök tog vi tåget tillbaka till hostelet och åt all you can eat-barbecuemiddag, bestående av mest kött (stackars Sofia) och med trevligt sällskap i form av diverse britter och amerikaner som också bodde på hostelet (det var ett väldigt typiskt backpackerhostel). Kvällen förflöt sedan med diverse dryckeslekar och drinkar, men vi blev inte jättesena i och med att vi hade en buss att fånga morgonen efter.

I lördags morse lämnade vi då till slut Argentina genom att ta bussen över Anderna in i Chile och hela vägen till Valparaiso vid Stilla Havet! Bussresan tog typ 8 timmar, varav de första 5 var genom sjukt häftiga och karga bergslandskap. Gränskontrollen gick bra (de var lite misstänksamma mot Sofias provisoriska pass till en början men sen var det lugnt) och så mycket mer finns inte att säga om bussresan, här kommer lite bergsbilder! 

Snöklädda toppar såg vi mest på avstånd, där vi åkte över var de lite lägre och med barkmark. 

Rena rama Mordor vid gränskontrollen. (I miljö alltså, inte i behandling av folk som ville över gränsen.) 

Helt ok serpentinväg ner i dalen på andra sidan gränsen! 

Oj! Nu är bussresan redan slut och inlägget har dessutom redan blivit väldigt långt, så jag tror att jag stannar här och skriver mer och berättar om våra äventyr i Valparaiso så snart jag kan! 

På återbloggande inom kort!

Advertisements

Buenos Aires = buenissima! 

Buenos Aires = buenissima! 

På ett fik i Buenos Aires, 14.20 onsdag. 

Oj vad lång tid det blev mellan inläggen här då! Jag skyller på avkoppling och dåligt wifi!

Nu har vi chillat i Buenos Aires i snart en vecka, och jag gillar verkligen den här staden! Vi har mest ägnat oss åt att promenera runt och se fina områden i staden och diverse turistattraktioner, samt att koppla av, äta god mat, dricka gott vin och leva lajf! Det här blir nog den längsta vistelsen på en enda plats på hela resan (iaf tills Martin och Sofia åker hem) och det är skönt att koppla av lite. 

I fredags (som ju var senast jag bloggade) gick vi efter att ha ätit brunch på. En promenad till ett område som heter Recoleta, där det finns ett jättefint mausoleum/kyrkogård. Vi gick runt i någon timme och tittade på gravarna som låg som i en liten stad, sjukt fint och förstås lite sorgligt. 

Fredag kväll tog vi det lugnt på hostelet och lagade egen middag (pasta med tomatsås och diverse grönsaker) och gick och la oss tidigt. 

Buenos Aires har för övrigt helt absurt breda gator på vissa ställen. 18 filer!! 

I lördags var vi vid Plaza de Mayo, ett torg mitt i stan vid Casa Rosado, ett gammalt palats där Evita Peron en gång talade till folket. Vi ville gå in i palatset men man behövde förbokade biljetter. 

Byggnadsställningar på monumentet i mitten också. 

Det pågick någon form av ockupation av torget, därav polisavspärrningarna och graffitin. 

Vi tittade in i en kyrka också, lite andlighet skadar aldrig lixx. 

Från Plaza de Mayo promenerade vi sen genom ett område som heter San Telmo, som är fullt av fina gamla hus och mysiga caféer. Vi fikade i en marknad som låg under tak, åt lunch på en hipp liten snabbmatsrestaurang och promenerade vidare genom staden. 

Dålig bild på sjukt mysigt ställe! 

Efter att ha gått igenom hela San Telmo hamnade vi i La Boca, ett lite fattigare men fortfarande väldigt mysigt område i stadens södra delar. Här fanns fotbollslaget Boca Juniors hemmaarena och massa färgglada hus och härliga gator. 

Danselång på spåret! 

t och gullig på färgglad gata. 

I lördags kväll åt vi sedan någonting som jag längtat efter sen vi bestämde att vi skulle åka till Argentina: riktigt bra argentinsk biff!! Man säger ju att landet är känt för tre saker: tango, vin och kött, och både Martin och jag var otroligt taggade på köttet. Vi gick till en lite finare restaurang som var rekommenderad i Lonely Planet, där man fick en biff för drygt 200 kr. Vi fick vänta i typ en timme på att få bord, men oj vad det var värt det!! 

Två tröttisar halvvägs genom middagen. 

Jag åt en bife de chorizo, en ryggbiff med massa fett, och förstås muy jugoso (alltså blodig). Martin åt samma fast bara jugoso (medium rare). Otroligt gott, sjukt saftigt kött och fantastisk smak på både kött och fett!

Kolla på den liksom!! 

Till detta åt vi potatismos och drack rödvin, och Sofia åt kycklingfilé (hon har fått tumma lite på sin vegetarianism här i Sydamerika). Vi blev kvar på restaurangen till kl halv två när de stängde, och tog sen en taxi hem till hostelet. Det var faktiskt en lite jobbig grej med det hostelet: det låg ganska långt ifrån både trevliga områden och kollektivtrafik, så för att ta sig någonstans var man tvungen att gå 15 min eller åka taxi… 

Söndag var också en lugn dag, Martin och Sofia var lite småsjuka så vi tog det chill, traskade runt i Palermo i närheten av där vi bodde, åt sjukt god hamburgare och fikade på en takterrass i solen. 

Också löjligt gott. 

I måndags hade vi samlat ny energi och fångade dagen lite mer, till att börja med bytte vi hostel till ett som låg lite mer centralt, promenerade lite mer och åt glass, och på eftermiddagen/kvällen gick vi på en trumshow som hette La Bomba del Tiempo. Den var på ett kulturcenter i södra Palermo, och var en utomhusscen på en innergård där en slagverkargrupp på 15 pers varje måndag har en 2 timmars konsert med gästartister. Sjukt fett, asbra musik och världens ös med dans och öl och så vidare! Häftigast var nog när de gästades av en klarinettist som improviserade helt galet, ackompanjerad av underbara rytmer från trumslagarna. 

Rimlig storlek på öl osv. 

Håller tummarna för att det funkar med filmen! 

När showen var slut drog större delen av publiken vidare mot en klubb, men vi var inte så taggade på klubbhäng så vi köpte öl på burk istället och hängde på innergården på vårt nya hostel och spelade kort. La vie en rose, helt enkelt. 

Nu börjar detta inlägg bli väldigt långt, men kan avsluta med att berätta om en chill gårdag i en park, med picknickmat, bollkastning, bokläsande och glass. Ni kanske har märkt att vi äter mycket glass, Buenos Aires är en sjukt bra glass-stad! Det finns jättemånga glasskiosker överallt som säljer massa goda smaker (dulce de leche är vår favorit) för en billig peng, och vi frossar hejdlöst. 

Kort om idag också: vi hade planer på att åka båt över till Colonia de Sacramento i Uruguay, men biljetterna för idag var slut och imorgon blev de plötsligt sjukt dyra. Så nu sitter vi och fikar istället, får se vad vi gör med våra två sista dagar innan vi åker härifrån imorrn! 

Härnäst ska vi en kortis till Mendoza i västra Argentina, innan vi korsar gränsen till Chile och åker till Valparaiso och Santiago. Ska försöka blogga oftare om det, puss o hej! 

Las Cataratas mas maravilliosas! 

Las Cataratas mas maravilliosas! 

På ett fik i Buenos Aires.

Hej från tangons hemstad, Argentinas hjärta och huvudstad! Hit kom vi igår eftermiddag efter ännu en 20 timmars bussresa från vattenfallen, och börjar nu göra oss ordentligt hemmastadda. Men vi tar saker i tur och ordning; vattenfallen först! 

I förrgår morse vaknade vi på vårt småsunkiga hostel i Puerto Iguazú, och begav oss strax till busstationen för att dels köpa biljetter till långbussen till Buenos Aires på kvällen, och sen förstås för att åka till vattenfallen som var själva skälet att vi var där! 

Bussen tog typ 30 min och släppte oss vid ingången till nationalparken som vattenfallen ligger i. Kanske borde säga någonting om vattenfallen (som alltså heter Iguazúfallen)  förresten, känns som att jag pratat massa om dom utan att berätta så mycket. De tillhör i alla fall världens sju nya naturliga underverk, är världens största vattenfallssystem med sin bredd på 2,7 kilometer och har ett genomsnittligt flöde på typ 1700 kubikmeter per sekund (det är alltså 1 700 000 liter för er som inte orkar göra matten). Det ni!! 

Nationalparken bestod av Efter att ha köat frustrerande länge till det lilla nationalparkståget fick vi till slut åka upp till den fetaste delen av parken: den delen av fallen som kallas La Garganta del Diablo, Djävulsgapet. Där fick man först gå typ 1,5 kilometer på gångbroar över floden, innan man kom fram till utsiktsplattformen som låg precis vid det gigantiska 80-metersdroppet med vrålande vattenmassor. Återigen får bilder och filmer tala för sig själva!! 

Helt helt sjuka vattenmassor!!

Obligatorisk selfiepinnebild. 

Kolla röken från när vattnet kommer ner! 

Två gullisar och massa vatten. 

Man blir som inte mätt på att titta!

Rökplymen syntes på helt sjukt långt håll! 

Efter att ha stirrat ner i Djävulsgapet en lång lång stund traskade vi tillbaka och tog tåget ner en bit i parken för att gå en annan trail och titta på andra delar av fallen. Vi hann precis komma fram till utsiktsplattformarna där man kunde se massa småfall när det började regna helt sjukt mycket! Inom typ 10 min var vi helt genomblöta, och fick traska tillbaka och ta bussen helt dyngsura. Men kul var det, och de lite mindre fallen var också sjukt fina! 

Vattenridåerna tar liksom aldrig slut! 

Som taget ur en dröm (notera ösregnet!) 

Väl tillbaka i stan gick vi till hostelet och bytte om, hämtade våra väskor och gick sen tillbaka till busstationen för ännu en lång resa. Denna kändes dock mycket kortare än den från Rio (7 timmar gör stor skillnad) och jag sov mer än halva vägen, och vi landade som sagt i Buenos Aires igår vid god vigör!

Efter lite krångel hittade vi till ett hostel, tog en promenad för sen lunch och fika och sen fick vi äntligen tvätta av oss resdammet och träna samt koppla av lite på rummet. Hostelet är lite småsunkigt men helt ok, och ligger nära massa fina parker som vi ska utforska. Planen är att stanna i Buenos Aires i typ en vecka, då verkar sjukt fint och det ska finnas mycket att se här!

Igår kväll promenerade vi typ en halvtimme till ett av de hippaste områdena som heter Palermo och åt middag på en billig men ganska najs restaurang. Sen gick vi vidare och hamnade på ett torg med massor av barer, där vi satt till klockan fyra och drack drinkar och spelade kort. 

Middag med världens omysigaste belysning. 

Första riktiga festkvällen igår alltså, som betalat sig med en bakisdag idag (hehe). Nu är klockan tre på eftermiddagen och vi sitter kvar på fiket där vi började äta vår frukostbrunch strax för ett, så ganska låg Carpe diem-nivå idag! Martin och Sofia håller på att titta på bussresor och flyg de kommande veckorna, och samtidigt som jag har skrivit detta inlägg har vi funderat och planerat lite. 

Det var nog allt för denna gång, berättar mer om våra Buenos Aires-äventyr snart! 

Besos y abrazos!