April april! (Och en lite försenad Machu Picchu-berättelse)

April april! (Och en lite försenad Machu Picchu-berättelse)

First things first: JAG ÄR HEMMA! Där blev ni allt lurade va? Jag är inte alls i Lima som jag skrev i mitt förra inlägg, utan kom hem redan i fredags med samma flyg som Sofia och Martin. Vad var då anledningen till denna lilla charad? Jo, så här var det:

Min kära mor fyllde 50 igår och i lördags hade hon sin stora 50-årsfest på Odinsborg i Uppsala, en fest som jag till min och (framförallt) hennes stora besvikelse skulle missa. När då idén att åka hem tidigare pga sinande pengar dök upp i mitt huvud för ett par veckor sedan (tror jag bestämde mig i San Pedro och bokade i Uyuni) så insåg jag att detta hemåkande skulle bli så mycket roligare om jag tajmade det så att jag hann hem till mammas 50-årsfest och då höll det hemligt så att jag kunde överraska henne ordentligt. Resultatet ser ni nedan:

Har aldrig sett mamma reagera så förut!

Det hade som ni förstår inte kunnat gå bättre! Mamma anade absolut ingenting, och blev superglad! Själva festen var sen väldigt lyckad, med god mat, bra liveband och fina tal (syskonen och jag hann till och med öva in ett litet musiknummer med text till mamma).

Snapchat-712201259

Kunde geotagga Stockholm i Uppsala??

Det är som vanligt både skönt och konstigt att vara hemma. Har hunnit gå på fotbollspremiär (tyvärr med tråkigt resultat men med trevligt sällskap i Martin och Lumpan x3) men annars mest tagit det lugnt, packat upp, mekat cykel och kontaktat gamla arbetsgivare om jobb under våren. Nu är det tillbaka till vardagslunken igen för ett par sista månader av “sabbatsår”, för i höst är det KTH som gäller! Även om denna resa blev lite kortare än tänkt (och jag vill absolut tillbaka till Sydamerika någon gång) så känner jag mig ändå lite smått klar med resande för denna period i mitt liv, och väldigt redo att börja högskolan!

Men nu ska jag inte tråka ut er mer med historier om mitt mundana hemmaliv, här kommer en liten krönika om de allra sista dagarna av resan innan vi åkte hem:

Tidigt som fasen på morgonen på trekkens fjärde och sista dag gick vi upp för att ta oss upp till Machu Picchu i gryningen. Martin och jag och de andra i vår grupp gick de typ 1400 trappstegen upp, men Sofia hade den otroliga oturen att få feber kvällen innan så för att inte äventyra sin hälsa mer än nödvändigt tog hon bussen upp (inget man gjorde frivilligt då den var orimligt dyr).

Martin och jag och de andra började med att gå tillbaka cirka 20 minuter i våra fotspår från gårdagen, tills vi kom till bron över Urubambafloden strax efter 5 när den öppnade:

IMG_20170326_050814

Kolmörkt var det!

På andra sidan började snart klättringen, och i ett tilltagande regn började vi klättra. Martin och jag höll ett rätt bra tempo, och snart hade vi lämnat de andra bakom oss (#skryt). Efter drygt 40 jobbiga minuter var vi uppe, nästan precis samtidigt som Sofia kom fram med bussen (hon vaknade samtidigt som oss men hade behövt köa lite till bussen). Vid det här laget var framför allt Martin som vägrat sätta på sig sin regnponcho pga varmt helt genomblöt, och regnet strilade ihärdigt. Efter att ha väntat några minuter på de andra blev vi uppsamlade av Jimmy (“it’s da Jimmy”) vår guide för dagen, och vid typ kvart över sex gick vi in på själva Machu Picchu-området!

Först väntade ännu en klättring i bara cirka 5 minuter, innan vi kom ut på en platå med utsikt över själva staden. Eller utsikt och utsikt, än så länge kunde vi bara skymta ruinerna mellan de molnridåer som låg här uppe på 2400 meters höjd. Men det var nog så magiskt!

IMG_20170326_062616

IMG_20170326_065759

Som en spökstad eller något ur en saga!

Uppe på höjden började Jimmy guidningen med att berätta lite om Machu Picchus (uttalat Machu Pixchu på Quecha, inkaindianernas språk) historia. Staden tros vara byggd i mitten av 1400-talet som ett semesterresidens för Pachacuti, inkan som gjorde inkaimperiet till det gigantiska rike det var. När spanjorerna kom och krossade inkariket med en kombination av överlägsna vapen, sjukdomar och en hel del tur så tog de sig till nästan alla inkastäder och förstörde dessa, men till Machu Picchu lyckades befolkningen spärra inkaleden så att spanjorerna aldrig kom dit. Staden övergavs sedan runt 1550 varpå den föll i glömska och täcktes av tät djungel. År 1911 “upptäcktes” den igen av en amerikansk arkeolog vid namn Hiram Bingham (med hjälp av folk från den närmaste som var fullt medvetna om att här fanns det en gammal ruin), och rensades på regnskog så att man återigen kan se och besöka denna fantastiska ruinstad som ligger uppe på en bergstopp omgiven av stup och ännu högre toppar. Sedan 1983 är staden med på UNESCO:s världsarvslista, och den räknas som ett av världens sju nya underverk. (Slut på historielektion.)

Efter historieföreläsningen tog Jimmy med oss genom regnet in i själva staden! Där vi pausade först var på terasserna i jordbruksdistriktet, men nu tog vi oss igenom stadsporten in i det urbana distriktet. Här gick vi runt i kanske en timme och fick se flera av stadens mest prominenta byggnader: soltemplet, inkapalatset och det stora torget.

IMG_20170326_072407

Soltemplet i förgrunden, stupet ner till dalen i bakgrunden.

Efter en dryg timme var guidningen slut, och trötta och blöta kurade vi ett bra tag under ett tak i förhoppning om att regnet skulle sluta eller i alla fall avta.

IMG_20170326_143935IMG_20170326_085925

Staden fortfarande dimhöljd, vädret fortfarande regnigt.

Vid kvart i tio insåg vi att vi inte kunde vänta längre, då vi hade biljetter för att klättra upp på Machu Picchu Mountain senast kl 10. Efter en tur förbi entrén för att gå på toa tog vi oss bort till berget och började klättra de 600 höjdmeterna upp (i sällskap med Fran, Olivier och Justin, de andra skulle ta bussen tillbaka redan kl halv två och behövde gå ner), men blev snart fundersamma på grund av vädret. Skulle det verkligen vara värt det att klättra typ 1500 trappsteg upp om berget ändå var helt insvept i moln (för det var det fortfarande, rena ärtsoppan)? För de andra blev svaret nej, men jag var i min galenskap villig att gambla och fortsatte därför uppåt ensam! Klättringen var kämpig men också ganska häftig, även om den hade varit nog så mycket häftigare med klart väder! Nu såg man mest stigen och trapporna framför sig och ett stup som försvann i dimma på ena sidan, och jag grämde mig en del över de vyer jag inte fick se.

Strax efter elva kom jag äntligen upp till toppen av berget och möttes där av en tjock vit dimma i alla riktningar. Bestämde mig dock för att stanna till 12 då bergstoppen stängde i hopp om att det skulle klarna, och hade sällskap i detta av bland annat ett gäng kanadensiskor som vi gått vår guidade tur med.

IMG_20170326_111621

En något besviken grabb.

Vi väntade otåligt och minuterna gick utan någon skönjbar förändring i sikten. Vid fem i tolv började vissa ge upp och gick ner, men jag och några till kände att vi lika gärna kunde stanna hela vägen. Och tro det eller ej, men en minut i tolv så hände det!! Molnslingorna drogs plötsligt isär och vi såg hela vägen ner till dalen med Urubambafloden, och bakom en stor molnslöja kunde man slutligen skönja själva Machu Picchu! Någon supervy fick vi inte och det var helt omöjligt att fånga på bild, men det var ändå en otrolig känsla att faktiskt få se en skymt av stan så långt ovanifrån!

IMG_20170326_120300

Bakom den dumma dumma molngrejen i mitten ligger Machu Picchu, och i verkligheten kunde man faktiskt se delar av stan. Men omöjligt på bild som sagt.

Ändå ganska nöjd med vad jag sett begav jag mig neråt igen, i sällskap med kanandensiskorna, och tillsammans sprang vi faktiskt hela vägen ner! Både snabbare och roligare så, även om mina vader fick betala för den språngmarschen de kommande dagarna…

IMG_20170326_123132

Man fick vara flink med fötterna för att inte halka!

Väl nere sa jag adjö till kanadensiskorna och begav mig mot själva staden igen, som bara var någon minuts promenad från ingången till vägen upp till berget. Vid det laget hade det klarnat rejält här nere, och när jag kom fram till terasserna där vi började vår guidning möttes jag av vyn som kanske främst var det vi hade kommit hit för och som jag drömt om länge att få se: Machu Picchu i all dess prakt!

IMG_20170326_131537

IMG_20170326_125651

Helt ofattbart magiskt var det att blicka ut över denna glömda inkastad med bergstoppen bakom och stupen på båda sidor. Att tänka sig att här fanns en civilisation som hade avancerade jordbrukstekniker och fantastisk arkitektur, och tänka hur de ens kunde ha byggt denna fantastiska stad på bergstoppen… obeskrivligt faktiskt!!

Snart hittade jag Martin och Sofia och de andra, kurandes under ett tak, och tog därifrån lite fler bilder i nya perspektiv:

IMG_20170326_130433

Titta vad söta de var i sina ponchos! Notera även diset som plötsligt drog in.

IMG_20170326_142241

Det liknade verkligen inget annat man tidigare sett.

De andra hade redan gått runt lite i staden och kände sig rätt klara, men innan de gick ner gick vi en kort promenad bort till Puente Inca, inkabron som är en del av inkaleden som Machu Picchus sista invånare enligt legenden flydde över. Bro över vadå, tänker ni? Jo, över ett gap i muren som de byggt längs den lodrätt stupande bergssidan:

IMG_20170326_133555

Helt knäppt! Tänk att vara den som byggde den muren. Man ser också inkaleden fortsätta iväg åt höger i bild.

Efter bron så gick de andra ner, trötta på regnet och på att inte ha ätit ordentligt, men jag valde att stanna en och en halv timme extra för att hinna utforska lite mer av staden. Gick runt i den urbana delen av staden i ruiner som vid det här laget (typ klockan tre på eftermiddagen) var helt tomma på folk. Kan också ha råkat ignorera lite avspärrningar och skyltar för att se ännu fler delar av staden som man egentligen inte fick vara i… Sjukt häftigt att vara ensam och gå runt i dessa 500 år gamla ruiner, en historieupplevelse som blöta fötter och ihållande regn inte kom i närheten av att förstöra! Förstås också väldigt svårt att förmedla i bilder, men här kommer lite snapshots av vad jag såg:

IMG_20170326_144656IMG_20170326_144848IMG_20170326_150822

Här ser man alla terasserna som de alltså använde för odling av olika grödor.

IMG_20170326_152836

En annan vy över staden som blev ganska häftig, lite mer nerifrån sådär.

Helst ville jag aldrig gå därifrån, men vid halv fyra började det bli bråttom för att hinna ner till Aguas Calientes och äta middag innan tåget gick tillbaka, och motvilligt begav jag mig neråt igen. Fick sällskap med en pratglad skotska på väg neråt, och när vi kom ner till floden igen hade skyarna förstås klarnat ovanför oss och vi såg blå himmel… Lite surt var det att ha så förbaskad otur med vädret (både dagen innan och efter hade strålande sol nästan hela dagen), men förutom den missade utsikten från berget så gjorde det faktiskt inte så mycket! Tvärtom så gav molnslöjorna faktiskt en extra magisk effekt, och vi fick våra fantastiska vyer över staden idag. Sammanfattningsvis så var både Sofia, Martin och jag otroligt nöjda, och efter en pizzamiddag satte vi oss på tåget tillbaka till Cuzco.

IMG_20170326_180848

Två tröttisar på ett tåg som faktiskt höll riktigt hög standard!

Kanske berättar om våra sista dagar i Cusco och Lima och om vår strapatsrika hemfärd i ett annat inlägg, men nu är det hög tid att avsluta detta! Vill nog sammanfatta resan lite också, så ett blogginlägg till blir det nog allt.

Tills dess!