En regnig flygbusstation i Kuala Lumpur. Liftoff status: T minus 3 h 15 min

Så har vi då kommit till slutet. Slutet på drygt 2,5 månaders irrande i världens största världsdel. Slutet på en resa som gett mig grymt många äventyr, upplevelser, vänner och minnen. Nu ska jag hem!

De här sista tre dagarna har jag ju som bekant tillbringat i Kuala Lumpur. Har tagit det ganska lugnt men ändå hunnit med att turista en del, och det har känts som ett bra avslut på resan!

Landade på KLIA vid sextiden i torsdags kväll, och tog bussen mot stan tillsammans med en trevlig holländare vid namn Oscar som jag träffat på terminalen. Vi bondade på det där härligt självklara backpackerviset som jag har lärt mig att verkligen uppskatta: man sätter sig bredvid en främling, frågar vart de är på väg, vart de kommer ifrån och vart de har varit på sin resa, och plötsligt är man vänner och litar på varandra!

Vi åkte till ett hostel som jag hade kollat upp och som Oscar gärna hakade på till (också klassiskt backpackerbeteende), och väl där visade sig det billigaste boendealternativet vara ett dubbelrum så vi tog in på ett sådant. Vi orkade sen inte göra så mycket mer än att äta middag på en närliggande restaurang och sen slagga, trötta av resande som vi var.

Dagen efter vaknade Oscar med feber och huvudvärk och var av förklarliga skäl inte så intresserad av att röra på sig. Jag fick utforska stan själv istället, och började dagen med att promenera lite i Chinatown som ligger nära hostelet vi bodde på.


Hittade ett hinduiskt tempel mitt i smeten.

Därefter gav jag mig i kast med utmaningen att ta mig till Lake Gardens och de museer som fanns där, något som var lättare sagt än gjort. Med undantag av Delhi så kan Kuala Lumpur vara den minst fotgängarvänliga stad jag någonsin varit i, och jag fann det oerhört frustrerande att leta mig fram till fots. Stan är full av motorvägar som går kors och tvärs och ont om övergångsställen är det gott om, plus att gatunätet är sjukt ologiskt och inte alls regelbundet. Att kartan jag fått på hostelet var sjukt dålig gjorde inte saken bättre det heller…

Nåväl, kom efter många om och men fram till parken och letade mig fram till Islamic Art Museum, som enligt guideboken skulle vara riktigt bra. Tyckte inte riktigt att det levde upp till hypen, men det var helt okej och framför allt arkitekturdelen var häftig!


En rätt så ball väggstruktur.

Gick runt på museet i drygt en timme och tog mig sedan in i parken till en restaurang som låg precis bredvid ett gigantiskt fågelterrarium, med verandan inuti själva inhägnaden. Inträdet till fågelparken var dyrt så jag skippade den, men fick i alla fall äta lunch i sånt här sällskap:


De blev riktigt närgångna ibland så jag fick en blomspruta av servitören att försvara min mat med!

Letade mig sedan ut ur parken igen och kom efter mycket tråcklande till tunnelbanestationen. Jag tog metron till KLCC, Kuala Lumpur Commercial Centre (tror det står för det iaf), som är området med shoppinggalleria och park kring de gigantiska skyskraporna Petronas Towers. Jag var ju som jag kanske nämnt i Kuala Lumpur för drygt 16 år sen, och när jag gick runt i KLCC park fick jag sjuka flashbacks från när jag och kusin Sofia skuttande runt i poolen och stod under vattenfallen. Roligt!


Där badade vi, kommer du ihåg Sofipropp?


Typ de bästa skyskraporna jag sett tror jag, diggar verkligen arkitekturen.


Selfiegudarna fick sitt de också.

Hängde i parken i ett par timmar för att se tornen i mörker också, och belönades med en ljusshow i fontänen strax innan jag vände hemåt för ännu en smått frustrerande men ändå helt ok promenad.


De var fina i mörker också!

Hittade Oscar sovandes i hotellrummet när jag kom tillbaka, och lyckades övertala honom att äta middag med mig på en närliggande street food-gata. Åt friterad bläckfisk som var najs men mycket dyrare än vad jag blivit van vid här borta, det var värsta chocken att betala typ 60 kr för en måltid! Kommer vara jobbigt att vänja mig när jag kommer hem…

Igår gjorde Oscar (som mådde marginellt bättre och var trött på hotellrummet) och jag en utflykt till Batu Caves under dagen, gigantiska kalkstensgrottor som ligger 45 min med pendeltåg från Kuala Lumpur. Grottorna vaktades av en gigantisk guldfärgad hinduisk skulptur, och man behövde knata 277 trappsteg upp för att komma till dem:


Rena rama barnleken om man har trekkat i Nepal, det vill säga.

Vi gick runt ett tag i grottorna som hyser hinduiska tempel, och jag fick ett till deja vu-moment när jag kände igen ett av templen helt sjukt mycket.


Helt knasigt vad lite erosion kan åstadkomma…

Efter att jag tagit en tur ner för trapporna för att gå på toa (kunde ingen tänkt på att bygga en där uppe???) gick vi sedan på en guidad tur i grottornas mörkare delar, som hyser ett grymt rikt djurliv och var fulla av stalaktiter, stalagmiter och andra kalkstensformationer. Turen tog 45 minuter och var inte särskilt äventyrlig, vi gick på betonggolv hela vägen och för det mesta sipprade dagsljus in någonstans, men stenformationerna var grymt häftiga och vi hade en väldigt bra guide så det var najs!


Oscar och jag fick smexiga hjälmar på oss.


En så kallad flowstone, kalkstensformation bildad av rinnande vatten.


Dagsljus!

När vi sen kom tillbaka till hotellet var Oscar för trött av dagens äventyr för att orka göra något mer, men jag träffade en annan holländare som ville med ut och ta en öl. Han hette Martin och visade sig vara fysiker, så vi hoppade mellan barer och satt och spekulerade i sånt kul som liv i rymden och fusionskraft över både öl och whisky. När vi kom tillbaka till hotellet vid ettiden satt ett gäng och pratade/jammade musik, och vi anslöt oss till dem och kom inte i säng förrän efter fyra. Definitivt en värdig sista kväll/natt på resan!

Idag gjorde jag ganska lite under dagen, det regnade en del och jag kände mig ganska färdig med Kuala Lumpur. När sen kvällen kom fick jag återigen med mig Martin ut för ett helt sjukt najs avslut på hela alltet: Heli Lounge Bar, en före detta helikopterplatta ovanpå en skyskrapa omgjord till en bar. Vi mötte upp mina norska vänner från Kuching, och vi drack öl och njöt av den vidunderliga 360 graders utsikten i solnedgången. Kunde man önska sig en bättre final?


#rooftopsquadgoals


Så. Jäkla. Najs.


KL Tower är också ganska fint i mörker.

Sa sen hejdå till norskorna (som jag kanske träffar på flygplatsen dock för de ska också hem idag) och till Martin som ville promenera till KLCC, och gick tillbaka till hostelet för att plocka upp min väska och bege mig till flygplatsen. I skrivande stund har jag äntligen kommit på flygbussen, och en 26 timmar lång resa hem till Sverige har nu inletts! Jag har haft blandade känslor senaste dagarna över tanken på att komma hem, längtar definitivt men har samtidigt insett att jag kommer sakna backpackerlivet när jag väl är hemma. Men kvällens takbarbesök kändes som sagt som ett väldigt bra avslut, och det är faktist med lite pirr i magen som jag rullar mot flygplatsen!

Flyger som jag nog nämnt tidigare över Beijing, och om allt går väl landar jag i Sverige 17.20 imorgon! Ska bli grymt kul att träffa er alla där hemma, och väldigt väldigt skönt att sova i sin egen säng, äta mat man är van vid och bara njuta av rutiner som man vet hur de funkar. Allting har en ände och mitt äventyr har nu nått sin, och jag vänder hemåt nöjd och glad och med huvudet fullt av lärdomar och upplevelser.

Ska försöka sammanfatta, summera och reflektera över resan lite mer här på bloggen, kanske börjar redan i Beijing med lite topplistor av något slag.

Sverige här kommer jag, på återSEENDE den här gången!!!!

Advertisements

2 thoughts on “La Grande Final. Slutet. The end. Termino. Schluss. Finito. (OCH HEMFÄRD!!!)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s