Solbränna och kattmuseum!

(Alternativ titel: Konsten att göra så lite som möjligt.)

Någonstans över Malackasundet, på ett flyg mellan Kuching och Kuala Lumpur.

Så har jag nu lämnat Borneo efter 10 dagar på denna magiska ö! Sedan vi hördes senast har jag mestadels hängt i Kuching och försökt göra väldigt lite. Med en vecka kvar kändes det lämpligt att ha som mål att njuta av de sista dagarna av avkoppling, frihet och utan måsten! Hade dessutom mitt flyg till KL bokat från Kuching så utflykter kändes omständigt, och då jag dessutom börjat få ganska ont om pengar var det bekvämast även för plånboken att ta det lugnt i katternas stad. Har lyckats väldigt bra med detta low-key life om jag får säga det själv, och känner mig så här på sluttampen ganska mätt på äventyr och det ska trots allt bli ganska skönt att komma hem!

Har sen i lördags när jag kom tillbaka från Bako bott i ett vindsrum på ett hostel som heter Jewels of Borneo. Rummet var egentligen ett dorm med fem bäddar och hade med fem personer känts väldigt trångt, men jag var helt ensam hela tiden så hade gott om plats, världens lyx!


Muh crib under the roof.

Hotellet var litet och familjeägt och ganska spartanskt, men allt var rent och städat, personalen var trevlig och de hade helt otippat det snabbaste wifi jag haft sen jag lämnade Sverige! Seriöst, frånsett någon enstaka krasch var det stabilt och vindsnabbt, helt underbart! Vädret har dessutom sedan i söndags bjudit på en hel del regn så hade dessutom en rätt bra ursäkt att stanna inne och utnyttja denna plötsliga internettillgång 🙂

Särskilt i söndags blev det mycket hängande på hotellet och på The Museum Café, ett fik som blev mitt stammisställe tack vare sitt likaså stabila wifi och sin fantastiska äggröra-frukost. Förutom att det i söndags av och till regnade en hel del så var exakt alla museum och liknande stängda pga någon nationell helgdag. Ergo caféets utmärkta bananmilkshake, youtube och en god bok!


Betonar hur många timmar jag spenderade vid något av de här borden.

I måndags hade alla museerna öppnat igen och efter ännu en långfrukost på The Museum Café begav jag mig till institutionen varifrån det tagit sitt namn: The Sarawak Museum. Där fanns på bottenvåningen en stor utställning med allehanda djur som finns i Sarawak, från ormar och sköldpaddor till fåglar och orangutanger. Alltid lite obehagligt med uppstoppade djur, men också en mycket respektfull och välgjord utställning.

Tog inga bilder inne påmuseet för jag är sämst…

På övervåningen var en etnologisk utställning om Borneos urinvånare och deras typiska bostäder: långhus! Dessa var som namnet antyder långa byggnader som stod på höga pålar och hyste många familjer i små lägenheter, ibland hela byar. Utställningen var detaljerad och rätt så intressant, och jag ångrade lite att jag inte tog mig tid och pengar att göra en utflykt och bo i ett av dessa långhus som fortfarande finns kvar. Nåväl, man kan inte göra allt!


De hade lite balla träskulpturer också!

På måndagskvällen åt jag middag med en tysk tjej vid namn Enna som jag träffat på caféet tidigare under dagen. Vi åt sjukt god laksa (soppan med kokosmjölk och räkor som är typisk för malaysisk matkultur) och gick sen till takbaren på Singhasana Hostel som Adrian och jag hängt på veckan innan. Vi träffade samma brittiska grabbar som jag hängt med tidigare (de är i Kuching i drygt fyra veckor på läkarpraktik), och jag blev kvar till stängning och hade en riktigt trevlig kväll!

Tisdag var den enda dagen som enligt väderleksrapporten skulle bjuda på riktigt mycket sol, så jag tog därför tillfället i akt och gjorde en dagsutflykt till Damai Beach, 45 minuter från Kuching. Hamnade på en strandresort där jag var i stort sett ensam hela dagen, och solade, läste och badade i havet hela dagen. Glömde tyvärr smörja in benen och fötterna så fick där en rejäl solbränna, och trots ivrigt solkrämande var även ansiktet rött som en tomat när jag begav mig hemåt… Trots detta var det en riktigt najs beachdag, och hade sen också en trevlig kväll på baren bredvid hotellet med ägaren och en tjej från Filippinerna som hade kommit till Kuching samma morgon!

#beachlivet


Tack och lov gick brännan ner ganska fort, förutom på undersidan av armarna där jag fortfarande har ont av någon anledning…

Igår tillbringande jag ännu en förmiddag på The Museum Café (som sagt, stammis) och efter en sväng in på det kinesiska historiemuseet tog jag båten över floden för första gången (!) under den dryga vecka jag varit i Kuching. Där åt jag lunch och träffade en trevlig rysk kille vid namn Valerij. Jag berättade att jag ämnade mig till kattmuseet och han tyckte det lät spännande så vi gjorde sällskap dit. Det låg ganska långt från floden och vi hittade ingen taxi, men på ett sånt där oväntat och underbart vänligt sätt som jag bara upplevt här i Asien så stannade en kille med bilen full av barn och frågade om vi ville ha skjuts till kattmuseet. Hur han visste att vi ville det vet jag inte, han måste hört det från någon av de personer vi frågat om vägen. Inget betalt ville han ha heller, trots att färden tog 10 minuter och museet låg uppe på en kulle som knappast låg på vägen dit han skulle. Helt underbart vänligt, men också något jag insett är ganska vanligt i den här delen av världen: folk är beredda att gå väldigt långt för att hjälpa en av ren medmänsklighet!


Alla kidsen fick sitta i bakluckan ett tag.

Nu till kattmuseet! Kuching är som sagt katternas stad (det är oklart var exakt stadens namn kommer ifrån, men kucing betyder katt på malaysiska och de har anammat den kopplingen oavsett om den har att göra med ursprunget eller inte!), och då är det klart att man måste ha ett kattmuseum! Och vilket museum det var. De hade absolut ALLT som man kan tänka sig har att göra med katter: uppstoppade katter av alla de slag, kattfotografier, katter i film, musik och litteratur; katter i reklam, kattfrimärken, kattstatyetter i alla tänkbara material, kattordspråk, katthistoria, en lista över kända personer och deras relation till sina katter, kattens ursprung och biologiska släktträd, skötselråd och tillbehör för att ta hand om en katt, en sektion om KATTFISKAR, kattueringar, och så vidare, och så vidare, och så vidare!!! Helt knäppt och helt underbart, jag har aldrig sett något liknande och jag älskade det! Här följer lite bilder, och jag ska försöka ladda upp den långa hopklippta video som jag la upp på snapchat (snarare snapcat).


Videon råkade visst bli med mitt morgonrufs på köpet också. Det kommer katter i mängder sen, jag lovar!

Jag gick runt bland katterna i säkert två timmar, och sen tog Valerij (som snällt nog väntat på mig) och jag en taxi genom ösregnet tillbaka till stan. Valerij åkte till sitt hostel och jag tog återigen skydd på Museum Café från regnet. När det bedarrat tog jag återigen en sampan (de traditionella båtarna) över floden och tog en titt på de märklig övergivna och ganska balla byggnaderna längs flodstranden: Fort Margherita, Sarawaks parlamentshus och Astana, guvernörens slott.


Astana fick man inte gå in i, men det skymtas till höger på denna solnedgångsbild!

Dessa tre borde vara stora turistattraktioner, men vägarna jag gick på var halvt övervuxna och jag mötte ingen annan på hela min tvåtimmarspromenad. Här och var fanns det dessutom ingen väg, utan jag fick leta mig fram i regnvått gräs mellan vad som såg ut som kvarlevor efter någon slags byggnader. I sanning märkligt!


Här tog jag mig ner, utan att möta en kotte. Skumt.

Tog sen en båt tillbaka över floden och hade sedan en lugn sista kväll på hotellet (något ofrivilligt pga en småbråkande mage… Mår bättre idag dock!). Idag sov jag hyfsat länge, gjorde ett sista besök på Museum Café och sa hejdå till den trevliga personalen, tog en sista promenad längs floden och åkte sen till flygplatsen!


Sköna snubbar!

Nu väntar Kuala Lumpur för de sista 3,5 dagarna av detta nästan 3 månader långa äventyr! Känns väldigt konstigt, men ska samtidigt bli skönt att komma hem, har längtat lite ett tag nu! KL ska bli spännande, jag var här för drygt 16 år sedan vid den späda åldern av 5,5 år, så det ska bli kul att se om det jag får uppleva kommer matcha några av mina minnesbilder! Ämnar att sightseea, koppla av och backpackerhänga lite, det ska bli najs! Blir eventuellt någon utflykt till lite tempelgrottor också, något som jag tror att jag gjorde sist jag var här också (hjälp mig här mamma och pappa?)

Skriver nog ett sista resedagboksinlägg om dessa stadsäventyr innan jag lämnar KL, och ämnar skriva minst ett försök till resesummering strax därefter. Kanske något att roa mig med under de 7 timmars av transit-väntan som väntar mig på Beijings flygplats på vägen hem…

Slutet är nära, på återkrönikerande!

Advertisements

One thought on “Solbränna och kattmuseum!

  1. Underbart backpackerliv!
    Tror att grottan du far efter heter Batu Caves, men inte 100…
    Har öppnat ett nytt hak på Kungsbron som heter Sen, förträfflig asiatisk mat som jag tror kommer att locka fram en eller annan déja vu!
    Var snäll och ta det lugnt de sista dagarna – tänk på att det alltid är i sista åket man bryter benet … 😉
    Om du nu skulle hamna på Traveller’s Moon Lodge – hälsa då från “Mr Mattias from Sweden”… Anno 1991!
    Love,
    Pa

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s