Oj vad mycket svårare det var att hitta bloggtid när man reser tillsammans med någon! Det är sjukt najs att efter 2 månader ensam plötsligt vara med min bästa vän, det blir som en helt annan upplevelse!

Jag kom alltså fram till Singapore sent i torsdags kväll, och efter en lång tunnelbaneresa möttes jag kl 23 av Adrian vid stationen som ligger närmast hans college. Ett lika kärt återseende som alltid, vi ses ju sisådär en gång i halvåret men varje gång är det lika lätt att hitta tillbaka till samma kompisrutin!

Efter en kort promenad (som involverade en del klättrande över staket pga grindar som var stängda för natten…) kom vi fram till Yale-NUS och Adrians boende på 19:e våningen i en av skolans skyskrapor med studentrum.

I Adrians svit bodde två andra killar som hette David och Jon, och därtill fanns ett tomt rum som tidigare hade ockuperats av en utbytesstudent. Sjukt flyt för mig som fick sova i den bästa sängen jag sett på två månader! Knappt hade jag installerat mig i rummet innan det började rulla in diverse kompisar till Adrian, och helt oplanerat satt vi uppe till kl 2 och pratade politik och drog anekdoter. Enligt Adrian är detta ingen ovanlig företeelse, deras svit har blivit någon form av social hubb och det är ofta folk där och hänger.

Somnade sedan oerhört gott och sov till typ kl 11, definitivt en av de skönaste bäddar jag sovit i sen jag åkte hemifrån! Strax efter 12 mötte jag Adrian i matsalen och vi åt gratis (men väldigt bra) skollunch medan vi väntade ut ett ösregn som var typ det kraftigaste jag någonsin sett… Så är det att vara i tropikerna! När stormen bedarrat tog vi sedan tunnelbanan in till stan där vi promenerade runt lite i Chinatown och catchade upp på allt som hänt sen vi sågs sist, och jag påbörjade en reseberättelse som jag i skrivande stund ännu inte har avslutat… (Ni där hemma kan förbereda er på långdragna historier, alltså.) Så småningom kom vi fram till floden och Singapores väldigt nya och hippa hamnområde, krönt med denna vansinniga konstruktion till skyskrapa:


Är det en surfbräda? Är det en cricketgrind? Ingen vet?

Vi gick genom skyskrapan och kom fram till Gardens by the Bay, en stor trädgård med ett gäng gigantiska “artificiella träd” och dessutom två jättelika och tokhäftiga växthus.

“Träden” är alltså gigantiska stålkonstruktioner som håller på att täckas med klätterväxter.

Vi vandrade runt i växthusen ett tag och tittade på plantor från hela världen. Det första hade mestadels torrlevande växter från massvis av olika klimat, och det andra var en simulerad “cloud forest”, med luftfuktighet och syreinnehåll som efterliknade olika altituder. Sjukt ballt!!

Väl klara med växthusen vandrade vi tillbaka till Chinatown och åt traditionell singaporiansk mat på ett så kallat “hawker center”, vilket typ var som en matmarknad fast inomhus. Bland det vi åt märktes “carrot cake”, som vare sig var en kaka eller innehöll morötter, men var sjukt gott i alla fall!


Lovar att det var godare än det ser ut!

Efter middagen tog vi en taxi tillbaka till colleget och vilade upp oss lite innan vi mötte upp några av Adrians kompisar och gick ut på krogen. Sjukt bra kväll med sjukt trevlig människor, och vi var väl hemma sisådär halv fyra efter att ha hängt på två olika barer.

Dagen efter var vi av förklarliga skäl ganska sega, men lyckades ta oss in till stan vid tvåtiden för att gå på Singapores ArtScience Museum tillsammans med Adrians kompis Joan och en av hennes kompisar. Museet låg precis vid Marina Bay Sands (den knäppa jätteskyskrapan) och hade formen av en lotusblomma:


Som det hörs på namnet fokuserade museet på mötet mellan konst och vetenskap, och utställningen vi gick på bestod av en serie digitala installationer som nästan alla var interaktiva på något sätt och handlade om planeten, städer, natur och rymden. Många av installationerna riktade sig lika mycket till barn som till vuxna, och följaktligen delade vi vår tid på utställningen med ett gäng glada ungar. De två ballaste rummen var dels en oerhört vacker och obehaglig animation av ett stigande hav som långsamt svalde en grupp öar (för att illustrera den globala uppvärmningens effekter), och ett rum fyllt av 170 000 hängande LED-lampor som blinkade och lyste i mönster för att illustrera stjärnor, galaxer och planeter. Ascoolt!


Tänk er en gigantisk tredimensionell skärm som man kunde gå runt inuti.

Efter museet tog Adrian och jag en gratis hisstur upp till toppen av knasskyskrapan i solnedgången. Tyvärr var det väldigt disigt så man såg inte jättelångt, och jag glömde dessutom ta bilder… Men häftigt var det! Sen åt vi riktigt schyssta dumplings på en restaurang i skyskrapan, och åkte sedan tillbaka hem till skolan. Kvällen var Adrian sedan tvungen att lägga på att plugga, men jag hängde med hans kompisar på ett litet teparty på en balkong. Snällt nog kom han och hämtade mig när plugget var klart, jag hade aldrig hittat tillbaka annars… Under dagarna i Singapore kopplade jag liksom bort all form av planering och orientering, och njöt bara av att hänga med någon som hade koll och visste vad vi skulle göra!

Söndagen gick sedan mestadels åt till att packa, för Adrian skulle lämna sitt rum för sommaren och få ett nytt till nästa termin. Jag hjälpte till med det jag kunde och passade på att göra lite research inför våra dagar på Borneo. Packning är ju sånt där som alltid tar tre gånger så lång tid som man tror, så vi höll på långt in på natten och kom inte i säng förrän efter fyra… Men det var faktiskt skönt med en ganska lugn sista dag i Singapore!

I måndags morse gick vi sedan upp vid åttatiden efter alldeles för få timmars sömn och begav oss med våra väskor till flygplatsen. En kort och sömnig flygresa senare var vi i Kuching på malaysiska Borneo, för fem dagar på den mest tropiska av tropiska öar!

Kuching ligger på Borneos nordvästra spets och är huvudstad i Sarawak, en av de två malaysiska delstaterna på Borneo. Staden ligger vid Sarawakfloden och efter en tupplur på vandrarhemmet tog vi en promenad längs den riktigt schyssta strandpromenaden.


Efter en middag på färsk fisk och räkor (galet gott) och en öl på hotellets takbar gick vi sen och la oss tidigt för att ta igen lite sömn, mycket välbehövligt efter en tidig morgon och en lång resdag. Sov till kvart i tio och hann precis upp till hotellfrukosten, och därefter sov Adrian lite till och jag bokade mina biljetter till Kuala Lumpur nästa vecka.


Justeja, här var måndagens fiskmiddag!

Större delen av dagen lade vi sen på en av de kanske största anledningarna att besöka Borneo: titta på orangutanger! Bara 45 minuter från Kuching ligger ett reservat där omhändertagna orangutanger bor, och för det löjligt billiga priset av 50 ringgit (typ 100 kr) fick vi en skjuts dit och tillbaka samt inträde till parken. Och oj vad det var värt det!!

Orangutangerna lever halvvilda i reservatet, men två gånger om dagen får de mat på inpräglade matplatser, och vi kom dit precis lagom till en matutplacering. Man kunde komma som närmast kanske 30 meter ifrån orangutangerna, och vi tittade på dem en lång stund medan de åt och klättrade i rep och träd. Det var en helt fantastisk upplevelse att se dessa magnifika djur som är våra nära släktingar, bara sättet de klättrade helt fritt med både fötter och händer var helt trollbindande.


Totalt såg vi sex stycken apor, däribland en mamma med sin unge och dessutom Ritchie, parkens alfahanne som var groteskt stor och vägde nätta 140 kg:


Sicken akrobatik!

Man blir full av vördnad för naturen av att se dessa intelligenta och vackra djur, och för mig var det här verkligen en dröm som gick i uppfyllelse! Vi stannade i parken tills alla aporna hade ätit klart och försvann in i skogen igen, och åkte in mot stan igen lagom tills att parken stängde.

Igår kväll tog vi så en båttur på floden i solnedgången och åt typisk mat från Borneo på en mysig liten restaurang, innan vi gick upp till hotellets utmärkta takbar. Där träffade vi ett gäng norska tjejer och ett gäng brittiska killar som vi raskt socialiserade med (mina sociala backpackerinstinkter kickade in direkt), och vi hade en riktigt trevlig kväll som avslutades med klassisk nattmat på McDonalds :)))


Vad vore livet utan båtar?

Nu idag så håller Adrian i skrivande stund på med en sista distanstenta, och jag har i väntan på honom shoppat badbyxor och bloggat. Förhoppningsvis hinner vi med sista bussen i eftermiddag till Bako National Park, men annars blir det en kväll till i Kuching och första bussen dit imorgon. Adrian åker hem på fredag så tanken är att vi oavsett hur det blir hänger i nationalparken fram tills dess, och sen får jag se vad jag hittar på! Förhoppningsvis hittar jag wifi någonstans så att jag kan uppdatera mina kära bloggläsare om vad som händer.

På återknappande!

Advertisements

One thought on “Resesällskap!

  1. Härligt med Adrian! ❤
    Ser fram emot långdragna rövarhistorier!
    Bättre koll på väderstrecken önskas. ^^
    Saknar dig!!! :'-)
    Love
    /Pop

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s