I en hard seat-vagn på tåget mellan Beijing och Dátōng, 19.25 lokal tid.

Hoppsan vad långt det blev mellan inläggen här då! Postade förra inlägget just när jag kommit till Beijing, och nu är jag alltså redan på väg härifrån. Tiden går fort när man har roligt, som de säger, och jag hann uppleva mycket under mina knappa 5 dagar i Kinas huvudstad!

Söndag var i allmänhet en ganska misslyckad dag (man har oundvikligen såna också när man backpackar!). Det började med att jag inte kom in i Förbjudna Staden (som var det jag planerat att lägga större delen av dagen på), då de tydligen bara fick sälja 70 000 biljetter dit om dagen. Kombinationen av min morgonseghet och massvis med kinesiska turister pga nationell helgdag satte alltså käppar i hjulet för mina planer. Fick istället tråckla mig tillbaka till Himmelska Fridens Torg och försökte där ta mig in på Kinas Nationalmuseum som en backup-plan.

Efter att ha trängts och köat alldeles för länge kom jag strax innan klockan fyra (!) fram till museets ingång, bara för att bli stoppad i säkerhetskontrollen (ja, självklart var det säkerhetskontroll där också) för att jag hade min selfiepinne i väskan….. Av någon anledning fick man alltså inte ta in den på museet, och jag hade ingen jättestor lust att slänga den. Det blev på något sätt droppen som fick bägaren som var min frustration att rinna över, och arg och förbannad på trängsel, avspärrningar och onödiga regler stormade jag istället ut från museet.

För att lugna mina påfrestade nerver åkte jag istället till Temple of Heaven-parken, för att bara ströva runt och komma bort från all trängsel. Det bar definitivt dagens bästa beslut, parken var mycket vacker och efter ett par timmars promenad var all vrede som bortblåst. Promenerade sedan hem till hotellet, skypeade med mamma som fyllde år och somnade tidigt för att orka med morgondagens planerade utflykt till Kinesiska muren.

  
Långa rader av cypresser kan göra vem som helst lugn i själen!

Måndag var alltså den stora murutflyktsdagen, och vi var en grupp på 20 personer som lämnade hotellet strax innan kl 8 på morgonen. Åkte i hotellets regi då det var hyfsat billigt, plus att de utlovade en “Secret Wall tour”, långt bort från turistträngseln på de populära delarna. Bussresan tog drygt två timmar, och jag hamnade bredvid en trevlig kille från Guatemala som hette José. Han reste också ensam, och vi slog oss ihop med varandra på det där sättet som man bara gör om man är en backpacker som vill ha sällskap!

Efter en och en halv timme såg vi plötsligt muren klättra upp och ner över den bergiga terrängen, på många ställen fullständigt proppfull av turister. När vi strax efter klockan 10 kom fram till vår “hemliga” mur, och precis som utlovat var där nästan helt tomt på folk, men icke desto mindre vackert! Det är någonting fruktansvärt mäktigt över denna nästan omöjliga konstruktion, klättrandes upp och ner på bergkammar som måste varit ungefär världens jobbigaste byggarbetsplats. Att se den fortsätta iväg i fjärran och veta att den fortsätter i totalt nästan 7000 km var smått surrealistiskt, och man kan knappt ana hur många mantimmar som gått åt för att bygga den. Samt, förstås, hur många som fick ge sina liv för att slutföra bygget… Om detta pratade också vår guide (och om hur det här var “den riktiga muren”, och inte den falska som man tydligen kunde hitta på andra ställen) under den korta presentation han gav innan vi började klättra uppåt på detta världens underverk. Trots sin begränsade popularitet var mursträckan vi var vid kraftigt renoverad och återställd, med ganska nya trappsteg att kliva på. Vi fick ungefär 3,5 timme på oss att ta oss så långt vi ville, men guiden rekommenderade oss att vända efter vi passerat 6 stycken vakttorn.

   

  

   
 
Muren var här mycket lägre och smalare än jag hade väntat mig, på sina ställen var den knappt ens en meter över marken. Jag antar att ansamling av jord kan ha gjort den lägre, men tror också att den extremt bergiga terrängen gjorde att själva muren inte behövde vara så hög just här. Det var nog ganska lätt att skjuta på mongolerna när de klättrade upp för bergssidan, liksom!

  
Kan numera alltså skryta med att jag klättrat över den kinesiska muren. Släng er i väggen (muren?), mongoler!

José och jag kämpade oss upp genom hettan, men vid femte tornet nöjde han sig och jag fortsatte ensam sista biten. Bergsvandringen i Nepal har definitivt gjort mina ben gott, för den här lilla murpromenaden kändes faktiskt som rena barnleken! Jag nådde i ensamt majestät det sjätte tornet och belönades med en vy över murens fortsättning på andra sidan bergskammen vi kämpat oss upp för, och ett sjunde sönderfallet torn att lägga till mina bragging rights! Hittade också några bra stenar strax bredvid tornet där jag i min lycka kulade lite och tog lite schyssta bilder:

   
    
Den här bilden är faktiskt från toppen av radiotornet som ni ser längst till vänster i bilden ovan, hehehe…

Efter detta vände jag neråt igen och kom ikapp José på vägen. Vi åt lunch på en restaurang vid parkeringen och åkte sedan hem igen genom den tjocknade Beijingtrafiken. Hängde sedan med José även på kvällen, vi åt pekinganka och drack därefter öl med två andra som var med på murturen.

  
Pekinganka var sjukt gott!

José skulle morgonen efter vidare till Xi’an dit jag så småningom också ämnar mig, och vi bytte kontaktuppgifter med avsikt att hitta varandra där.

Igår (tisdag alltså, börjar bli långt det här) kom jag slutligen till den Förbjudna Staden! Den kinesiska helgdagen var nu över, och jag lyckades dessutom vara mer morgonpigg, så det var inga problem att få tag på en biljett denna gång. Palatset var oerhört häftigt, man baxnar över det enorma område som en gång i tiden hyste endast en kejsare och hela hans hov! Alla dessa salar, palats, pagoder, trädgårdar, residens och andra byggnader som under typ 600 år var hem åt en hel hög kejsare från två dynastier.

   

    
 
Spenderade drygt fem timmar i palatset (och kunde lätt varit där lika länge till utan att upprepa saker), men tänker inte tråka ut er med alla detaljer, plus att de flesta byggnader var ganska snarlika. Bland höjdpunkterna kan jag dock nämna: klockgalleriet med hundratals fruktansvärt avancerade mekaniska klockor från 17- och 1800-talen; “The Dragon Wall”, en gigantisk relief över 9 färgglada drakar, och den kejserliga trädgården med fler av de fantastiska stenformationer som jag såg i Shanghai!

 
  

   
När jag var mätt på kejsarpalatset gick jag ut genom den norra porten och hängde sedan i två olika parker innan jag begav mig tillbaka till hotellet. Den första av dessa hade riktigt bra utsikt över staden jag precis lämnat:

  
Uppifrån ser man hur ljuvligt symmetriskt palatskomplexet är! ❤

Väl där träffade jag en engelsman vid namn Tim (såg det som ett tecken) som jag träffat tidigare under min Beijingvistelse. Lyckades få med honom och hans två engelska kompisar på idén att besöka Great Leap Brewery, ett ställe med Bra Öl som jag spanat in (fick mersmak från Shanghai). Great Leap låg undangömt i en gränd (vi trodde att vi gått fel ända tills vi såg skylten), men hade en sjukt mysig liten innergård och riktigt bra lokalbryggt öl! Drack bland annat en pale ale bryggd med chilipeppar, och en härligt rökig ale med det fantastiska namnet Great Strong Smoked Ale!

   
 
Sjukt bra kväll med trevligt sällskap och bra öl, kort sagt! Mina nyfunna engelska vänner hade åkt Transsibiriska järnvägen till Beijing, och hade massa klockrena historier från sin långa tågfärd. Tog sen en tokbillig taxi hem och somnade nöjd efter en riktigt bra dag!

Idag var en sån där typisk avresedag där man inte får så mycket gjort. Hann dock med en kort tur till Silk street, som jag trodde skulle vara en marknad men som visade sig vara ett köpcentrum med massa silkesbutiker däri (och dessutom massa butiker med fejkkopior som de jag såg i Shanghai). Därefter var det hejdå till Tim och till hostelet, och efter lite krångligt navigerande på Beijings centralstation hittade jag det tåg som jag nu sitter på.

  
Beijings central var en rätt mäktig byggnad.

Hard seat class är betydligt mer angenämt än jag trodde, sätet är inte direkt jättebekvämt men det är hyfsat gott om plats och lugnt och tyst. Är så vitt jag kan se den enda västerlänningen i hela vagnen, och sitter i samma “fyra” som tre yngre kineser som inte kan ett dugg engelska. Vi har dock lyckats kommunicera hjälpligt med de få engelska ord en av dem kunde, och jag har blivit bjuden på både snacks och risvin :))))

  
Såhär såg alltså vagnen ut, ganska trevligt som sagt!

Om typ en timme är vi framme i Dátōng, där planen är att sova en natt och imorgon titta på ett Buddhisttempel som ligger i tiotalet grottor utanför staden. Jag har sedan en nattågsbiljett bokad till Xi’an imorgon eftermiddag, och där tänker jag stanna i alla fall ett par dagar.

Jag ska nog avsluta det här inlägget nu då jag misstänker att det redan är alltför långt, hoppas ni orkat ta er igenom hela! Själva postandet på bloggen får dock vänta tills jag är framme, håller tummarna för att mitt tänkta hostel har bra wifi. Skriver från Xi’an typ i övermorgon, på återbloggande! 🙂

Advertisements

3 thoughts on “Att bestiga en mur och beskåda ett palats

  1. F ö ser ju hardseat ut att ha blivit rent av poshigt sen jag såg det sist. Tacka vet jag träsäten med galonöverdrag, 90-gradersvinkel mellan sits och ryggstöd, rökning tillåten och vagnen packad till bristningsgränsen! 😉

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s