Senaste två dygnen har verkligen varit fullspäckade med upplevelser! Och många långa resor. Nu sitter jag på mitt hostel i Beijing och känner kroppen landa, med den där typen av trötthet som smyger sig på från bakhuvudet och plötsligt träffar med full kraft. Men måste ju blogga innan jag går till sängs!

Lämnade som sagt Shanghai tidigt som tusan i förrgår morse (känns som MYCKET längre sen) för att ta bussen till Huangshan, även känt som “The Yellow Mountain”. Bussresan tog drygt 6 timmar, och efter lite jidder med att hitta ett hotell checkade jag in vid 15-tiden och kraschade därefter totalt på min hotellsäng, i fyra timmar… Sov nog inte mer än 6 timmar sammanlagt på natten och på bussen, och det straffade sig nu. Vaknade vid åtta och var lagom seg, men lyckades i alla fall ta mig ut och äta street food med några amerikaner innan jag gick och la mig igen!

De hade korianderspett, kanske den bästa idén jag någonsin sett??

Morgonen därefter tvingade jag upp mig själv tidigt som tusan igen (bedriver verkligen tortyr på mitt icke-morgonmänniskajag här), för att åka till det jag kommit till Huangshan för: berget som kallas för Yellow Mountain. Bussresan tog ungefär en timme, mestadels lutandes uppåt, och när vi var framme kunde man välja mellan att gå upp för berget eller åka linbana. Full av självförtroende efter min trekking i Nepal valde jag promenaden, det var ju trots allt bara 7 km! Det visade sig definitivt vara rätt beslut, klättringen var lättare än i Nepal (plus att jag inte hade 10 går ryggsäck på ryggen) och utsikten på vägen upp var fantastisk:

  
Dalen höljd i dimma, bergen belysta av solen. De borde skickat en poet.

Väl uppe vid linbanans toppstation valde jag att fortsätta uppåt för mer utsikt och schyssta vyer, och belönades med bergstoppar efter bergstoppar som försvann i ett hav av moln:

   
 
Helt fantastiskt vackert och mäktigt på ett liknande men ändå annorlunda sätt än Nepal, bergen här var mer beväxta och den gula stenen gjorde det verkligen unikt! Hade en toppendag på berget, och begav mig nedåt igen vid 13-tiden för att hinna med mitt tåg.

   
 Den omöjliga stenklumpen (som jag också sitter bredvid på första bilden) kallas för flying rock, och man förstår varför. Helt knäppt.

Jag tog en annan linbana ner än den jag gått upp bredvid, och väl nere visade det sig att jag var på bokstavligen andra sidan berget, och där gick det inga bussar tillbaka till Toukou där jag bodde… Fick ta en taxi som tog mycket längre tid än väntat (trodde ett tag i panik att taxichauffören fattat fel och att vi var på väg nån helt annan stans. 15 obehagliga minuter av tankar på att inte hitta tillbaka och få tag på min väska), men jag kom tillbaka till hotellet tillslut och hoppade på en buss som tog mig ner till Huangshan city och tågstationen.

Väl där var det inte särskilt svårt att hitta mitt tåg och min vagn i hard sleeper-klassen, och vid halv fem rullade vi iväg för en 20-timmarsresa mot Beijing! Tåget var väldigt likt det jag tog i Indien, med tre ganska hårda bäddar ovanför varandra med lakan, kudde och täcke i varje.

  
Så kallat kvalitativt hatthäng. Heh.

 Feat. lagom trött kinesisk snubbe.

I min del av vagnen satt enbart kineser som alla var ganska gamla, och ingen av dem pratade ett enda ord engelska. Trots detta försökte några av dem ivrigt kommunicera med mig, först genom att prata kinesiska trots mina oförstående gester och svar på engelska. När det inte funkade skrev de ner ett gäng tecken på en lapp, gav lappen till mig och förväntade sig att jag skulle förstå och skriva ett svar. Ett sånt där underbart språk- och kulturförbistringsmoment, och det enda jag kunde göra var att le och gestikulera ursäktande. Lyckades spara lappen dock, men har inte hunnit be någon översätta den än!

Jag lyckades sova ganska bra ändå (trots den hårda sängen och en av granntanterna som satt och sjöng för sig själv cirka 12 av resans 20 timmar…), och efter en faktiskt väldigt angenäm resa rullade vi in i Beijing vid 12.15 idag! Hittade snabbt ner till metron och tog mig utan bekymmer till min bokade sovsalsplats på Leo Hostel, som ligger ett stenkast från Himmelska Fridens Torg mitt i stan. Detsamma var det första jag bestämde mig för att utforska efter att ha duschat av resdammet och packat upp lite, och efter att ha irrat mig fram genom diverse säkerhetskontroller kom jag ut på denna gigantiska öppna plats. Mitt på torget ligger Ordförande Maos mausoleum (Maosoleumet, helt enkelt), och runtom är det fullt av byggnader som skriker kommunistarkitektur, plus en och annan relik från det gamla Kina i form av gigantiska portar och murdelar.

   
   

Jag vet inte riktigt varför, men något i kombinationen av den tunga arkitekturen, alla marscherande soldater och det gråa solljuset över det jättestora torget där militären för snart 30 år sedan körde över demonstranter gjorde att jag verkligen kände hur Kina har varit och ännu är en hårt kontrollerad diktatur. Att se propagandamuseet i Shanghai gav perspektiv på delar av Kinas historia som jag redan kände till, men här i Beijing blir realiteten i det, nu som då, mycket mer faktisk och påtaglig. I globaliserade, storstadspulsiga Shanghai var det väldigt lätt att ignorera det hårda styret, men här i hjärtat av landets maktcentrum får man det så nära inpå att det är omöjligt. Tankeväckande och spännande, och då har jag inte ens varit inne i något av museerna eller i Förbjudna Staden än!

Påväg tillbaka till hotellet åt jag middag två gånger om: först dåliga dumplings och sen riktigt bra street food som tröst. Väl tillbaka hann jag snabbt byta om innan min hotellskjuts till Beijingoperan väntade! Efter mitt misslyckade försök att gå på opera i Shanghai fick jag nu äntligen se den kinesiska versionen av denna ädla konstform.

  
Kinesisk opera var mycket mycket speciellt, sången liknade nästan inte på något sätt det man är van vid från västerländsk opera! Sångarna sjöng extremt gällt och nasalt och det hördes inte särskilt bra, antagligen dels beroende på att lokalen inte hade särskilt bra akustik, men också på att de sjöng med väldigt lite stöd. Sångarna ackompanjerades av en traditionell kinesisk orkester bestående av gälla sträng- och blåsinstrument som ibland överröstade sången, samt av allehanda trummor och annat slagverk. De sistnämnda var ofta de enda som spelade under långa perioder, framför allt under dansnumren.

  
Om det musikaliska mer än något annat var märkligt och annorlunda så var kostymen och koreografin å andra sidan helt fantastisk! Sångarna och ensemblen var klädda i magnifika traditionella kinesiska kläder, och de virvlade i danser som var sjukt imponerande.

  
Tre korta operetter på vardera inte mer än 25 minuter revs av i snabb följd, med en textremsa på engelska till hjälp som inte direkt lät en få ett supergrepp om handlingen. Så brukar det i och för sig vara på västerländsk opera också… Men som helhetsupplevelse var det verkligen häftigt, och liknade inget annat jag sett tidigare! Tyvärr var de andra i publiken inte lika imponerade, och visade detta genom bristande respekt på ett mycket irriterande sätt. Seriöst, det hör väl för fasen till vanligt hyfs att man inte börjar prata högt när man är på en föreställning, oavsett vad man tycker om den och om man är i ett annat land! Så jäkla trist när vuxna människor visar sånt uppenbart ointresse för något, mest bara för att det är annorlunda från vad de definierar som “bra”! (/rant)

Efter föreställningens slut promenerade jag hem genom gränderna till Leo’s, och har sedan dess suttit i restaurangen och pratat med folk, bloggat och dessutom skypeat lite med folk där hemma. Om någon av er som läser har lust att prata så hör bara av er, jag är tillgänglig de flesta sena kvällar min tid om jag har uppkoppling, dvs sen eftermiddag er tid! (6 timmars tidsskillnad, y’know)

  
Så gott som tom restaurang = snabbt internet!

Nu blev klockan plötsligt två på natten och jag borde verkligen sova så att jag orkar upp och se på Förbjudna Staden imorrn! Planen för min vistelse i Beijing är att göra FS och lite museer imorgon, kinesiska muren på måndag (tagga!!!!) och sen får vi se om jag drar vidare på tisdag eller stannar en dag till. Så skönt att kunna vara flexibel, och har inte direkt bråttom.

Nu kallar sängen i min 14-bäddssovsal, godnatt!

På återskrivande!

Advertisements

5 thoughts on “Gå vilse i bergen, 20 timmar tåg och kinesisk opera!

  1. Wow vad häftigt att vara i Kina!Är bra avis på dig som snart får vandra på en av världens underverk!Hur coolt är inte det??

    Like

  2. Kul att du gillade åtminstone delar av operan! Mitt minne av detta liknar mer än nära-döden-upplevelse…

    Love,

    Pa

    Like

    1. Är det förresten en kombinerad restaurang- och operalokal? Kunde ju åtminstone till en del förklara de ohyfsade gästernas absurt ohyfsade hyfs…

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s