Vilket äventyr de sista dagarna av trekken var! Kändes som både min utrustning, min ork och min vädertålighet först nu blev testade på allvar, och jag klarade av det med ett knippe fantastiska upplevelser som belöning! Sitter nu utvilad på taket till mitt hotell i Pokhara och tittar tillbaka på fyra dagar av vandring som flög förbi i väldig fart. Hade tänkt skriva ett inlägg både i förrgår och igår, men en kombination av dålig uppkoppling, urladdad telefon och att jag faktiskt varit för trött efter vandringen har fått fördröja det tills nu. Men här kommer slutligen en redogörelse för slutet av mitt trekkingäventyr!

Dag 6, Upper Deurali till Annapurna Base Camp!

Vi plockar upp berättelsen där vi avslutade den, nämligen en kylig morgon i Deurali, 3200 meter över havet. Vaknade utvilad efter en god natts sömn, fullt påklädd och under filtar och i sovsäck. Att krypa ut ur detta varma näste var ingen rolig upplevelse, för Deurali bjöd på en rå och fuktig kyla som letade sig in precis överallt.

Efter en stadig frukost gav vi oss av vid niotiden för en fyra timmars vandring upp till “ABC” (Annapurna Base Camp, alltså). Vi kom ganska snart över trädgränsen, och vägen följde samma flod som vi en gång vandrat bredvid ända nere vid Nayapul på trekkens första dag! Uppe över trädgränsen var naturen vild och karg men vidunderligt vacker, med höga kullar på båda sidor om oss och bergstoppar som tittade fram där bakom. Snart blev marken fläckad av snö, som ett förebådande av vad som komma skulle!   

 
Efter lite drygt två timmar av ständigt uppåtlutande vandring kom vi till Machhapuchre Base Camp (“MBC”), 3700 meter över havet. MBC ligger vid foten av Machhapuchre, ett heligt berg som aldrig har bestigits. Där åt vi lunch och klädde på oss mer kläder i förberedelse för vandringens allra sista etapp, och precis när vi lämnade restaurangen började det att snöa.

  

Första biten av vägen gick vi på resterna av lavinen som ni ser på bilden ovan, en lavin som tydligen hade skett bara kvällen innan! Bekvämt för oss då vi slapp gå på slingriga och leriga stigar, men också rätt så obehagligt att höra att såna snömassor hade rasat så nyligen. Ankit bedyrade dock att det var säkert att gå, och betryggande nog var det flera andra som vandrade iväg ungefär samtidigt som oss.

Efter ungefär två timmars vandring i allt mer tilltagande snöfall kom vi till slut till Annapurna Base Camp vid halv tre-tiden. Äntligen framme vid vandringens slutmål, 4130 meter över havet! Av de vackra vyerna såg vi inte direkt mycket på grund av snön, och resten av dagen och kvällen tillbringades hopkurad under filtar i gästhusets matsal, med typ alla kläder jag hade med mig på kroppen. (Två t-shirtar, tjocktröja, scarf och jacka på överkroppen, shorts under jeans och vindbyxor på underkroppen, dubbla strumpor på fötterna.) Hela eftermiddagen och kvällen fortsatte det att snöa allt mer, och sikten ut genom fönstret var inte många meter.

  
Här låg jag ordentligt nedkurad i många timmar! 

Somnade sen i samma mundering under dubbla filtar, och frös faktiskt inte alls under natten!

Dag 7, början av färden tillbaka. ABC till Bamboo.

Vaknade vid kvart över sex och möttes av 7 minusgrader på termometern och en klarblå himmel utan ett enda moln! Solen höll precis på att gå upp bakom Machhapuchre, och vi skyndade oss upp på trampade stigar till en bra utsiktsplats. Under gårdagen och natten hade det fallit säkert 30 centimeter snö, och det lilla vi sett av landskapet igår var nu helt förändrat och klätt i vitt!

  
Två dagar tidigare hade jag alltså gått i shorts och t-shirt och svettats…

Jag vet inte hur jag ska beskriva vyn från utsiktsplatsen, annat än att den var helt sagolik. Det man såg från Poon Hill var mäktigt på sitt sätt, med tiotalet toppar på halva horisonten, men ABC var liksom något annat. Vi befann oss i en form av gryta, helt och hållet omgivna av bergstoppar, och det gick liksom inte att se sig mätt. Ville inte gå därifrån, men kyla och hunger tvingade oss ner till gästhuset för frukost. Återvände dock efter det för att se topparna igen, denna gång helt solbelysta då solen kravlat sig över bergskammarna. Blir fortfarande helt salig när jag tänker tillbaka på det, och jag hoppas bilderna kan förmedla i alla fall lite av det jag kände!

  
Annapurna I, världens tionde högsta berg, 8061 meter högt!

 En vy att dö för!

   

    
    
 Annapurna South, 7200 m, syns till vänster.



Efter denna magiska morgon var det så dags att bege sig neråt igen, på samma stigar som vi tagit på vägen upp. Målet för dagen var Upper Sinuwa där vi sovit två nätter tidigare, ett ambitiöst men rimligt mål då det går snabbare att vandra neråt. Första biten av färden var närmast oigenkännlig då den nu var helt snötäckt, och vandringen ner till MBC var som en helt ny upplevelse.

  
Efter MBC började snön smälta av stigande temperaturer och solsken, och resten av dagen blev en vandring i slask. Märkte här begränsningen hos mina inte helt optimala skor, och när vi kom till Deurali var de helt genomblöta. 

  

Efter en kort lunch i Himalaya (2900 meter över havet, vi tog oss alltså 1200 meter ner på bara en förmiddag!) gick vi vidare trots hotfulla moln på himlen, och vi var knappast redo för vad som följde. Efter bara 10 minuter kom de första regndropparna, och vi hann knappt få på regnkläder och regnskydd för ryggsäcken innan det började ösa ner, ett ösregn som snart kompletterades av hagel! Min hatt som hittills klarat väta och fukt förvånansvärt bra var snart genomblöt, och statusen på mina skor ska vi inte ens tala om… Efter ett kort stopp i Doban verkade regnet lätta i alla fall lite, och vi fortsatte med ambitionen att i alla fall komma till Bamboo, ungefär en timmes vandring bort. Men vilken timme det blev! Snart började regnet igen med förnyad styrka, och mellan Doban och Bamboo hade det tidigare fallit som oerhörda mängder av blötsnö. Stigen fanns liksom knappt längre, men efter 15 minuter slutade jag bry mig om vad jag klev i då mina skor knappast kunde bli blötare. En helt galen upplevelse, men tack och lov höll både mina regnkläder och mitt regnskydd för väskan tätt! 

När vi kom till Bamboo var det ett oerhört lätt val att stanna, och eftermiddagen var sen en enda lång prövning i att försöka bli varm och torr igen. Det är småknepigt att genomföra detta då de enda skor och långbyxor man har är sjöblöta och man har exakt ett par torra strumpor kvar, men lyckades ändå bli hyfsat varm nedkrupen i sovsäcken med extra t-shirtar knutna runt underbenen! Till middagen hade de dessutom fått igång en liten gasolkamin under matsalsbordet, något som definitivt hjälpte! Kurade runt denna och pratade politik med två trevliga kanadensiskor som jag sett tidigare under vandring men aldrig pratat med, och sov sen varm under dubbla filtar. Om dagen innan var kylans dag så var det här definitivt den blöta dagen!

Dag 8, Bamboo till Jhinu

Vaknade efter ännu en god natts sömn och fann att mina skor fortfarande var blöta trots att de stått vid gasolkaminen hela kvällen… Det var ingen rolig upplevelse att sticka ner tårna i dessa kalla och blöta monster, men tack och lov så sken solen igen och de var i princip torra efter bara en timmes vandring! Efter de två senaste dagarnas tuffa utmaningar var den här dagen betydligt lättare, och vi följde våra egna fotspår hela vägen tillbaka till Chumrung! 

På vägen dit blev vi överfallna av två kvinnor som tyckte att vi skulle fira Holi, den hinduistiska färgfestivalen som inföll denna dag. Vanligtvis firar man Holi med att måla ett streck i pannan och på båda kinderna, men uppenbarligen tyckte de att vi skulle fira lite mer ordentligt, ty vi fick en färgmulning som hette duga!

  
Möttes av muntra “Happy Holi”-tillrop från alla vi mötte resten av dagen…

Efter lunch i Chumrung delade sig slutligen vår färdväg från den vi tagit på uppvägen, och vi gick ytterligare en timme brant neråt till en liten by som hette Jhinu. 

   
Jhinu var sådär gulligt som bara en liten by som klänger på bergssidan kan vara!

 Vägskälet!
Där i närheten fanns en naturlig varm källa, och innan middagen vandrade vi ner dit för ett MYCKET välförtjänt och avslappnande varmt bad! Källorna låg precis vid floden, vilket inbjöd till ett kallt dopp i en glaciärflod mellan de varma baden, precis lagom plågsamt och helt underbart!! Hade tyvärr inte med mig telefonen ner, men känns oavsett bra att kunna skryta om att jag badat i en glaciärflod i Himalaya :)))

Somnade sedan oerhört gott med en ljuvlig avslappnad känsla i kroppen, och inte så lite vemod inför trekkingens sista dag!
Dag 9, Jhinu till Siwai (och därefter till Pokhara med buss)

Sista dagen var inte särskilt händelserik, vi vandrade ungefär 4 timmar stadig neråt tills vi kom till Siwai där vi tog en skumpig buss tillbaka till Pokhara. Kastade ständigt blickar bakåt och fick några härliga sista vyer över bergen, kommer sakna de vidunderliga topparna som tusan!

  
Genom diset syns Annapurna South till vänster och Himchuli till höger.

Så nådde vi Siwai och slutet på hela trekken, en vandring som enligt Ankit var totalt drygt 100 km, och rätt så många höjdmeter uppåt och neråt därtill! Sa ett sista farväl till bergen och också till min trogna vandringsstav, som jag lämnade i Siwai i hopp om att någon annan ska få nytta av den!

   
Sjukt nöjd pojke efter avslutat äventyr!

 Farväl min trogna vän! ❤
Den här vandringen har verkligen varit ett minne för livet, och jag har sett och upplevt saker som jag bara har drömt om. Är oerhört nöjd både med trekkingrutten och vad jag själv har presterat, känns ballt att ha burit drygt nio kilo på ryggen i 5-6 timmars vandring varje dag. Gör ju den här resan både för att uppleva saker och för att testa mig själv, och trekking bjöd definitivt på båda sakerna!

Väl tillbaka i Pokhara plockade jag upp mina saker hemma hos Ankit, tog in på ett billigt vandrarhem och sa sedan farväl till Ankit som behövde åka till sin hemby samma dag och ta hand om sin sjuka mamma. Det kändes verkligen vemodigt att skiljas åt, Ankit har varit en helt fantastisk guide och vän under dessa nio dagar! Jag vill definitivt komma tillbaka till Nepal och vandra med honom igen, och vi lovade varandra att hålla kontakten.

Om ni någonsin kommer till Nepal eller vill ha ett riktigt bra semestermål så rekommenderar jag VERKLIGEN att ni trekkar med Ankit, han har som sagt varit en fantastisk guide: kunnig, professionell, trevlig och genomsnäll och dessutom väldigt billig, runt 20 dollar per dygn. Lämnar hans kontaktuppgifter här nedan, och skriv gärna till mig och fråga om ni vill veta mer!

Hemsida: www.ankittreks.com
Facebook: https://www.facebook.com/Ankit-treks-605024439640089/
E-post: adhikaridamodar954

Nu är då mitt trekkingäventyr slut, och jag har ett par dagar i Pokhara och Katmandu innan det bär av till Kina sent imorgon kväll. Ett kapitel av resan är snart avslutat och nu börjar ett nytt och spännande avsnitt! Kina ska bli väldigt kul, och jag är taggad! Skriver nog ett inlägg från flygplatsen om mina sista dagar i Nepal, men nu är det dags avsluta skrivandet för den här gången och gå ut och upptäcka Pokhara.

Tills nästa gång!

Advertisements

4 thoughts on “Snöklädda bergstoppar, hagelstormar och välförtjänta varma källor!

  1. Helt fantastiskt Filip! ❤️

    Jag kan inte beskriva vilken härlig känsla det är att få de här resebreven. 🙏🏽

    Hur hittade du Ankit? Han verkar ju vara en riktig höghöjdshöjdare! Såhär från litet håll har det känts tryggt att känna att du har haft Nån som vet som sällskap.

    Ser fram emot tätare uppdateringar framöver!

    /Poppie

    Like

    1. Åh ❤️ Vad härligt att höra, det är kul att veta att ni läser!
      Fick tips från två separata håll faktiskt, kompisarna Erik Lundberg och Erik Helldén (som inte känner varandra!!) som båda trekkat med Ankit under senaste året. Word of mouth äger, hittade definitivt rätt!
      Vi får se hur det blir med uppdateringarna från Kina, men förhoppningsvis ska det gå bra med post-by-mail-funktionen.
      Puss, saknar dig far! ❤️

      Like

  2. Filip du skriver helt fantastiskt bra och det är så kul att du delar med dig av allt du upplever. Vi vandrade i Kashmir för massor av år sen och det du beskriver väcker massor av kul minnen.. Kina är väldigt annorlunda – blir intressant att se vad du tycker. Påsk kram fr Birgitta

    Like

    1. Tack så mycket fina Birgitta! 🙂 Åh Kashmir har jag hört är jättehäftigt, kan tänka mig att det har likheter med Nepal! Mm Kina ska bli spännande, men ser fram emot det!
      Kram och glad påsk, hälsa familjen! ❤

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s