On top of the world!

Äntligen stabil internetuppkoppling! Har försmäktat i fyra dagar utan wifi fram tills idag, därav radiotystnaden här på bloggen. Det har krupit i mig att få dela med mig av allt jag sett och gjort, för oh my god har det varit awesome!

Varje dag av trekken har sett i stort sett likadan ut: vi har gått upp vid halv åtta-tiden, vandrat i ett par timmar, ätit lunch på ett teahouse, vandrat ett par timmar till och kommit fram till vår destination för dagen någon gång vid tre-fyra-tiden. Allting är väldigt standardiserat och reglerat här; på varje teahouse är menyn och priserna nästan exakt samma. Vi har passerat genom, ätit och sovit i ett tiotal byar varje främsta inkomstkälla är turismen, vid sidan av jordbruk på de branta bergssidorna.

Varje dag har bjudit på ganska unika vandringsupplevelser, dock, och här följer en kort redogörelse över de fyra dagar som gått sen jag postade senast!

Dag 2 av trekken, Ulleri till Goripani.

Andra dagen var betydligt mindre tuff än den första (med den långa trappan som jag berättade om i förra inlägget), och vandringen gick mestadels långsamt uppåt genom vidunderligt vackra skogar. Det är blomningstid för rhododendronträden, och de röda och rosa blommorna finns mest överallt.

Mot slutet bar det skarpt uppåt igen och de kära stentrapporna återvände för att ta oss hela vägen upp till Goripani, en ganska stor by som ligger på knappt 3000 meters höjd.

Dag 3, Poon Hill och Goripani till Talapani

Efter en soft kväll vid braskaminen på gästhuset och en kall natt (lärde mig efter detta att fråga efter dubbla filtar) gick vi upp klockan 5 för att fånga soluppgången från Poon Hill viewpoint, som låg på 3200 meters höjd och därför en trekvarts promenad bort. Där möttes vi av en fullständigt magnifik vy över inte mindre än 14 toppar, varav 3 är bland världens 10 högsta. Helt otroligt magiskt fantastiskt (superlativen räcker inte till!), har nog aldrig känt mig så bokstavligen “on top of the world” som jag gjorde där och då. Bilderna får tala för sig själva!

De första solstrålarna träffar Dhaolageri, världens sjunde högsta berg.

Panorama över hela vyn, med en glimt av gryningen till höger.

Bra groupie med Dhaolageri-massivet i bakgrunden.

Poon Hill-skylten med Annapurna och Annapurna South till höger.

Ståendes där förstod jag plötsligt på riktigt varför Himalaya kallas för “världens tak”, och det var med en mäktig och lycklig känsla i bröstet som jag återvände till Goripani för frukost. Efter detta stärkande mål väntande sedan en dagsmarsch som först bar uppåt men sedan neråt, neråt, neråt i oändlighet, längs med porlande bäckar och genom vackra skogar. Man skulle kunna tro att det är lättare att gå neråt, men det var nästan precis lika jobbigt fast på ett annat sätt, med andra muskler som ansträngs! Efter kanske 6 timmars vandring kom vi till slut till Talapani där vi spenderade natten på ännu ett trångt men mysigt gästhus.

På vägen passerade vi dessa märkliga stenstaplingar, enligt Ankit görs de av turister för att bringa god tur.

Dag 4, Talapani till Upper Sinuwa

Fjärde dagen bjöd på en berg- och dalbana av sällan skådat slag, då vi gick 700 meter ner två gånger och 700 meter upp två gånger! Vi började med att ta oss ner till en flod som rann till botten av en dal, för att sedan klättra lika långt upp på berget som låg på andra sidan. Där uppe åt vi lunch och gick flackt ett tag, innan det bar ner till en annan flod för att slutligen bära upp en sista gång till Upper Sinuwa. Floderna som rinner genom dalgångarna här är vilda och kastar sig ut i forsar och vattenfall, och man tackar sin lyckliga stjärna för stadiga hängbroar!

  

På väg ner till den första floden.

  

Det var LÅNGT ner, minst 20 meter!

I Upper Sinuwa möttes vi av ett gästhus med en kall dusch och ingen braskamin, men kvällen blev rätt angenäm ändå! På samma ställe bodde Samuel och Hanna, ett svensk/tyskt par som jag träffat i Goripani och sen stött på ett par gånger längs vägen. Vi satt och pratade länge och väl, och jag lyckades sälja in i alla fall Samuel på ett av mina medhavda brädspel!

Dag 5, Upper Sinuwa till Deurali

Idag var ännu en härlig dag! Fick sällskap av Samuel och Hanna på morgonen, och vi vandrade tillsammans fram tills att de ville äta en tidig lunch medan jag bestämde mig för att köra på till nästa by. Efter två kämpiga timmar genom bambuskogar kom Ankit och jag till byn Himalaya där vi åt en stadig lunch, och lagom tills vi var klara kom Samuel och Hanna ifatt oss igen. Vi slog följe ett tag till innan Ankit och jag bestämde oss för att köra vårt eget tempo och pressa på sista timmen.

 En bro-bild på mina trekkingvänner!

Sista biten gick bredvid ännu en vidunderligt vacker floddal, och mot slutet började ett allt mer tilltagande duggregn. Lagom tills att vi kom fram till Deurali (3200 meters höjd) började det regna riktigt ordentligt, och det har varit väldigt skönt att vara under tak hela kvällen!

  

Notera min fräcka vandringsstav som jag fick av en gumma på en av bondgårdarna vi passerade, den har varit guld värd!

  

Det är något så brutalt och vackert över den här naturen som vare sig går att beskriva eller riktigt fånga på bild!

Nu ligger jag nedbäddad i sovsäcken efter en trevlig men kall kväll på gästhuset. Samuel (som hamnade på ett annat gästhus) kom över ett tag och spelade brädspel igen, och efter middagen satt jag och sjöng tillsammans med tre tjejer som var från Tyskland, Frankrike och USA. Det regnar fortfarande ute och jag ber en stilla bön att vädret blir bättre tills imorrn, då vi ska vandra den sista biten upp till det slutgiltiga målet: Annapurna Base Camp! Planen är att nå dit imorgon, sova där en natt och sen se soluppgången som ska vara ännu bättre än Poon Hill. Är full av förväntan men också lite orolig att jag ska frysa, har på mig nästan alla kläder jag har med nu och är inte sådär supervarm… Men det kommer lösa sig!

Den här vandringen har verkligen varit en helt fantastisk upplevelse så här långt, och då har vi ändå det bästa kvar! Vill berätta så mycket mer och ladda upp ännu fler bilder, men tid, telefonbatteri, uppkoppling och kanske framför allt inläggets längd gör att jag bör sluta nu. Skriver mer efter Base Camp, så fort jag har uppkoppling, och tänkte kanske ladda upp ett inlägg med enbart bilder också!

Nu ska jag sova och drömma om vilda berg. Tills nästa gång från en bergtagen grabb!

Advertisements

3 thoughts on “On top of the world!

  1. Ja den vandringsstaven var allt bra fräck!😄
    Våra bergssjälar längtar till där du är…
    Litet jobbigt att du kanske inte har tillräckligt med kläder!😯
    Kramar från Västerås
    M&D

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s