Bussåkandets prövningar och trekkingförberedelser

Söndag, 18.45 Nepalesisk tid. En riktigt trång minibuss någonstans mellan Katmandu och Pokhara. 21 busstimmar and counting…

Well, senaste dygnet har inte varit lätt. Men låt oss börja med de roligare sakerna: hade en bra sista dag i Varanasi igår! Gick upp vid 6 för att ha yogalektion med vår värdinna i soluppgången, riktigt trevligt även om mina benmuskler kändes stelare än någonsin. Åt sen frukost på takterrassen och lekte med familjens fruktansvärt gullige 4-årige son, som var sådär söt som bara en totalt oblyg och fartfylld liten unge kan vara!

Jag och min nya kompiz

Vilade därefter en stund på rummet, tog en dusch och packade ihop för att checka ut. Under min vila hade Annie gått iväg, men jag slog henne en signal och vi promenerade tillsammans bort till Varanasis universitet som låg bara 10 minuter bort!

Campusområdet var fullständigt gigantiskt, grönt och fint men lite nergånget. Vi tittade på ett helt ok konstmuseum och på ett ganska häftigt tempel, och åt street food bland universitetsstudenterna. Annie skulle ta tåget någon gång på eftermiddagen så vi hämtade hennes väska på hotellet och promenerade sen längs floden in mot stan.

Varanasi bjöd denna dag på betydligt sämre väder, molnigt och en ganska stor regnskur. Hela staden kändes dessutom betydligt tystare än tidigare och lite melankolisk. Fick veta senare att det på söndagen skulle vara någon form av stor festlighet, så funderar på om tystnaden var i väntan på det?

Ganges, fortfarande vackert trots det gråa vädret.

Strandpromenaden var hursom ändå väldigt trevlig, och vi styrde återigen stegen mot Blue Lassi Shop för att få njuta av typ världens bästa lassi en gång till (valde en med vindruvor den här gången som var minst lika god som den förra). Träffade också där en göteborgare som hette Patrik som vi småpratade lite med. Kul att prata svenska igen, men läskigt ovant i munnen!

Efter en knapp timme på lassicafét behövde Annie gå för att hinna med sitt tåg. Det var definitivt vemodigt att säga hejdå till denna trevliga belgiska som jag mötte av en slump på perrongen i Agra och som kom att bli ett mycket uppskattat sällskap under min Varanasivistelse. “Easy come, not so easy go” som min käre far nu lärt mig att det heter! Satt sen kvar och språkade lite med Patrik innan jag letade mig fram genom staden till en rekommenderad restaurang för middag och därefter en sista promenad längs floden hem.

Packade ihop det sista av mina grejer, betalade det sista och njöt av några sista minuter wifi. Sa hejdå till de trevliga värdarna på Maruti Homestay och gick ut och tog ännu en riksha till busstationen. Bussen mot Katmandu gick kl 22.00 och skulle ta 16 timmar. Min plan var att sova mig igenom natten för att sen vakna lagom till gränskontrollen. Tyvärr blev det inte riktigt så, då min mage tydligen hade helt andra planer!

Hade börjat känna mig lite orolig i magen redan under hempromenaden till vandrarhemmet, men tänkte att det nog mest berodde på att jag ätit lite för mycket. Så var dock inte fallet, utan lagom tills att jag satte mig på bussen kändes magen riktigt risig… Resten av natten blev en kamp mot magsmärtor och illamående, men lyckades faktiskt klara mig utan några olyckor i endera ände av systemet! Var dock ett par gånger fullständigt beredd att öppna fönstret jag satt vid och spy ut på vägen. Men det gick alltså bra, även om jag knappt fick någon sömn alls.

Lagom till gryningen kom vi fram till gränskontrollen mellan Nepal och Indien. I skumrasket fick jag och de 3 andra icke-nepaleser/indier som satt på bussen skriva i vår visaansökan, växla lite pengar och gå över gränsen för att få våra visum. Hela processen tog kanske 45 minuter, och fick mitt visum utan problem! Mådde vid det här laget lite bättre i magen, även om den fortfarande var lite orolig.

Det står alltså “Welcome to Nepal”.

Efter gränskontrollen lyckades jag äntligen somna i kanske en timme och vaknade lagom tills vi kom fram till bergen. Nu följde 7 timmar av färd genom allt mer kuperade och vackrare landskap, krönt av en fantastisk serpentinvägsklättring upp till själva Katmandu! Den här delen av färden var definitivt den mest njutbara, även om luftkonditioneringen i bussen oförklarligen var avstängd långa perioder, när den varit påslagen hela natten och fått mig att frysa benen av mig…

Inte världens bästa bilder genom bussfönstret, men mäktigt var det!

Hursom, till slut rullade vi in i Katmandu och jag klev av, plockade upp min väldigt dammiga ryggsäck från bagageutrymmet och gick iväg för att hitta en buss till Pokhara, där jag skulle träffa min guide Ankit. Detta var betydligt lättare än jag trodde, då jag efter 5 minuters promenad befann mig på en väg full av minibussar som till stor del skulle till Pokhara! Blev hastigt och lustigt närmast inslängd i en buss och fick en oerhört trång plats i en fullknökad buss, och där har jag suttit sen dess.

En sliten och suddig selfie, som tyvärr inte riktigt visar trångt det var…

Killen i bussen har med jämna mellanrum försökt trycka in ännu fler personer, och ett tag verkade han seriöst inställd på att få in en familj på typ 7 personer när det fanns exakt ETT ledigt säte… Som tur var kom en polis och styrde upp situationen genom att skicka dem till en annan buss, för annars hade jag nog fått någon i knät typ… Om typ 2 timmar är vi framme i Pokhara, lägger upp detta då och skriver lite mer!

Fortsättning: måndag 20.30, ett hotellrum i Pokhara.

Holy fucking shit vad gårdagskvällen blev hemsk lagom tills att jag skrivit klart mitt inlägg. Lagom tills att jag avslutat skrivandet började min mage bråka igen, men denna gång genom fruktansvärt smärtfyllda kramper som inte. Gick. Över. Vet inte om det berodde på att jag ätit väldigt lite på 24 timmar kombinerat med vad som nu gjort magen upprörd tidigare, men det gjorde verkligen helt sjukt ont och ville inte sluta. En och en halv timme från Pokhara fick vi dessutom helt plötsligt byta buss, och jag fick ett ännu mindre bekvämt säte, något som inte direkt hjälpte… Den sista timmen på den nya bussen är nog en av de värsta jag upplevt, helt ärligt. Men jag överlevde! Klev av bussen i Pokhara, fick hjälp av en snäll man att hitta en taxi och åkte direkt till ett ganska schysst hotell. Ganska snart efter att jag lagt mig ner på sängen gick magsmärtorna över, och jag fick äntligen en god natts sömn (endast störd av funny business från magen två gånger om). Tror aldrig jag varit så glad över tryggheten i ett hotellrum och komforten i en säng!

Vaknade sen i morse och mådde bättre i magen, åt frukost, duschade och gick sen ut på stan för att träffa Ankit. Jag bor i ett område som kallas Lakeside, som är ett turistområde vid sjön, och vi stämde träff nere vid strandpromenaden. Ankit är sjukt trevlig och jag ser väldigt mycket fram emot att trekka med honom! Han började med att dra lite praktisk information inför trekkingen inför en kopp te, och sen gick vi längs sjön och bara småpratade ett tag. Har sen spenderat resten av dagen med att köpa/hyra lite utrustning inför vandringen, och handtvätta lite kläder på hotellrummet.

Är sjukt taggad på att vandra, det ska bli grymt kul och förhoppningsvis precis lagom jobbigt! Vi ska alltså gå till Annapurna Base Camp som ligger på ungefär 4200 meter, och sen ner igen tillbaka till Pokhara. Planen är att vandra 5-6 timmar per dag, och varje natt kommer vi sova på homestays i byarna vi kommer till! Enligt Ankit så ska det finnas wifi på de flesta ställen, så förhoppningsvis kommer jag kunna blogga lite också!

Känns så skönt att ha överlevt den hemska bussresan, och nu äntligen få bege sig upp i bergen. Har sett fram emot att bergsvandra i Nepal hur länge som helst, och även om uppladdningen kanske inte varit den bästa så tror jag definitivt det kommer bli bra!! Nu ska jag sortera min packning i sånt som jag ska ta med och sånt som får stanna i Pokhara (hemma hos Ankit), gå ut och äta middag och sen sova. Vi åker kl 7.30 imorgon och jag har definitivt sömn att ta igen så ska försöka somna tidigt…

Godnatt, tills nästa gång!

P.S. Jag provar att posta det här inlägget genom worpress post-by-mail-funktion, något som funkar bättre med dålig uppkoppling och som kommer vara ovärderligt i Kina! Säg till om något ser konstigt ut, vet inte riktigt hur det blir med formateringen. Puss!

Advertisements

3 thoughts on “Bussåkandets prövningar och trekkingförberedelser

  1. Sanslöst vackra bilder! (Uppladdningen funkar alltså fint! 🙂
    Hoppas trekkingen blir enligt förväntan, ser fram emot mer breath-taking photos…

    /Pop

    Like

  2. Pust, vad skönt att höra att du mår bättre. Fy tusan för att sitta på en buss och må så dåligt!!Ser framemot att se bilder från klättringen och läsa mer om dina strapatser.Du är suverän på att återge dina upplevelser. Massor av kramar från din gudmor med familj!!

    Like

    1. Oj oj jobbigt för dig med magen ! Hoppas nu att allt magproblem är över och att vandringen blir så upplevelserik som den låter! Älskar dig min fina son❤️️ Kramar från oss

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s