Varanasi? Snarare Vara-najs-i! 
Kom hit till denna underbara stad vid 13-tiden igår, med ett nattåg som vad angenämt bortsett från det faktum att det var fyra och en halv timme försenat. Seriöst. Vi skulle alltså varit framme kl 8.30 enligt tidtabell, men efter många typ timslånga stopp mitt i ingenstans kom vi fram mitt på dagen istället, efter en resa på totalt 16 timmar. Nåväl, tågresan var som sagt riktigt trevlig trots detta! Jag hade bokat in mig i 3AC som är den billigaste varianten med luftkonditionering, och vare sig kupétemperaturen eller min överslaf närmast taket var något att klaga på.

  
Trångt men mysigt under taket.

Några av britsarna under och bredvid min ockuperades dessutom av tre trevliga killar från London som också backpackade, och vi satt länge och väl och pratade om alltifrån våra upplevelser av Indien till våra åsikter om världspolitiken. Lustigt nog ämnade de sig så småningom till Hanoi, ungefär samtidigt som jag ämnar vara där. Vi bytte mailadresser och sa att vi skulle hålla kontakt 🙂

  Hello mates!

Väl i Varanasi mötte jag på perrongen upp en belgisk tjej som jag träffat på plattformen i Agra. Hon heter Annie och volontärar som engelsklärare i Jaipur, men är nu ute och reser runt en månad som en liten paus i sitt arbete. När vi sågs i Agra tipsade jag henne om vandrarhemmet jag hade bokat, och nu tog vi en riksha dit tillsammans.
Hotellet heter Maruti Homestay och är litet, trevligt och definitivt överkomligt i pris. Homestay innebär oftast att ägarna bor i samma hus som man hyr in sig i, och Maruti’s ägare är supergulliga! De lagar underbar mat (som jag äntligen kan äta då min mage till slut har återhämtat sig…) och är väldigt hjälpsamma med allt!
Efter att ha avnjutit deras hemlagade Chapati begav Annie och jag oss ner till det man kommer till Varanasi för: Ganges. Floden är helig för i princip alla grenar av Hinduismen, och staden ligger vid västra flodstranden. Längs med hela stranden ligger små tempel som kallas Ghater, och vår hotell visade sig ligga vid den allra södraste Ghaten, Assi Ghat. Därifrån gick vi långsamt längs floden och insöp den fantastiska vyn i skymningsljuset:

  
  
Jag vet inte om det har att göra med att jag är uppvuxen i Stockholm, “Nordens Venedig”, men jag har en svag punkt för städer som ligger vid vattnet. Att gå längs flodstranden och bara betrakta det långsamt flytande vattnet och alla templen är nog bland det bästa jag gjort i Indien, och definitivt det mest fridfulla!

När vi promenerat i typ en timme kom vi till en mycket speciell ghat: den där de bränner döda kroppar. Att dö i Varanasi och få kroppen bränd vid Ganges och askan slängd i floden verkar vara så gott som en direktbiljett till Nirvana, och vid den största bränningsghaten bränner de folk dygnet runt. Man fick inte ta några bilder av respekt för de döda, men ni får ta mig på orden när jag säger att det var en surrealistisk upplevelse att se ett brinnande bål med ett par halvbrända fötter som stack ut.
Efter denna närkontakt med döden gick vi till ett känt lassiställe som heter Blue Lassi Shop. Jag drack en lassi med granatäpple som var ännu godare än den i Jaipur, helt sagolik!

  

Med lassi i magen knatade vi vidare genom Varanasis trånga gränder för att avsluta kvällen på en backpackerrestaurang som heter Brown Bread Bakery. De hade en riktigt schysst takterrass och bra mat. Tack Fredrik för tipset! Sen bar det av med riksha tillbaka till hotellet för läggdags. Sängen var hård men fick en extra madrass av de snälla värdarna.
I morse gick vi sedan upp klockan 5 för att fånga soluppgången under en båttur på Ganges. Vi skulle ha åkt med Brown Breads båt, men en kombo av min försovning, en rikshaförare som inte hittade och att vi gick vilse i de labyrintiska gränderna gjorde att vi missade vår grupp… Som tur var hjälpte en man oss att hitta en annan kapten, och vi rodde ut på floden med den här lille killen:

  
Det här var hans jobb innan skolan som började klockan 11. Han sa att han var 15 men vi trodde inte riktigt på honom…

Soluppgången över Ganges var fullständigt magnifik, gryningsljuset var minst lika bra som skymningen dagen innan. Finns egentligen inte så mycket mer att säga, utan bilderna får tala för sig själva:

   

   
   
 
Båtfärden tog ungefär en timme, och sen promenerade vi längs floden i den tilltagande dagern ända hem till Assi Ghat. Familjen lagade parati (potatispannkaka) till frukost åt oss, och efter detta var både Annie och jag så trötta att vi gick och la oss igen. 
Jag lyckades sova ända till klockan halv fyra (hade nog lite sömnskuld kvar från tåget också), och då hade Annie redan gått. Flög därför solo och la resten av eftermiddagen på att köpa bussbiljett till Katmandu för imorrn kväll och titta på böneceremonier vid Gangha Ghat, den största av ghaterna. 

  Ceremonin i tre ord: eld, klockor och rökelse.



Nu sitter jag på Brown Bread Bakery igen, men denna gång på undervåningen där det bjuds på fantastisk livemusik på sitar och trummor. 

Är mycket tillfreds med tillvaron, har verkligen diggat Varanasi hittills och det känns lite synd att jag åker härifrån redan imorgon. Bussen går dock först vid 10 på kvällen så ska hinna med bland annat morgonyoga och lite tempel innan dess. Sen blir det farväl till Indien och bussfärd upp genom bergen till Nepal, på måndag ska jag träffa min guide Ankit i Pokhara och börja min 10-dagarstrek!

Vet inte alls hur det kommer se ut med wifi under vandringen, men jag ska försöka skriva något innan vi ger oss av hursomhelst. 

Tills nästa gång!

Advertisements

4 thoughts on “Soluppgång över Ganges

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s