Taj Mahal och magsjuka – ett vinnande koncept?

Igår var så att säga en omtumlande dag.
Vaknade vid kvart i sex efter alldeles för lite sömn. Har ibland svårt att sova när jag vet att jag måste upp om alldeles för få timmar, och det faktum att det lät oerhört mycket utanför fönstret gjorde inte saken bättre. Klev i alla fall upp och noterade att jag fortfarande kände mig orimligt full i magen efter gårdagens middag, men tänkte inte mer på den saken.

Mötte Carol och Annabelle på gatan där de väntade med vår taxiförare, och vi åkte iväg för att fånga Taj Mahal i soluppgången. Efter en stunds köande kom jag in ganska fort, men tjejerna behövde få sina väskor kollade så för dem tog det lite längre tid. 

Medan jag satt där och väntade på dem började tidigare nämnda känsla i magen snabbt att bli värre, och plötsligt blev jag väldigt illamående. Satte mig ner för att försöka lugna magen men det hjälpte inte, utan strax kom större delen av gårdagens middag upp… Mådde dock (som man så ofta gör) bättre efter detta, och fortsatte in för att se det magnifika som är Taj Mahal i gryningsljus:

 
 Obligatorisk selfiepinne-bild.

  Efter en lång fotosession gick vi mot själva monumentet, och hade en väldigt angenäm morgon vid ett av världens underverk (bortsett från en snabb visit på toaletten för ännu en dust med min arga mage). Seriöst, man har hört så mycket om Taj Mahal men det levde verkligen upp till förväntningarna! 

   Spana in spegelbilden lixx.

  
 Efter detta vände vi tillbaka till hotellet för hotellfrukost (jag åt ingenting, snarare tvärtom så att säga). Carol och Annabelle skulle ta tåget till Delhi redan 11.30, och jag åkte med i taxin till stationen för att försöka få tag på en nattågsbiljett till Varanasi! Hade först tänkt boka biljett till igår kväll, men med tanke på mitt tillstånd kändes det klokare att boka till nu ikväll istället, något som såhär i efterhand definitivt var rätt beslut! Sa också hejdå till Carol och Annabelle som varit väldigt trevligt sällskap i ett par dagar, hoppas vi får ses igen nån gång!

Resten av dagen tillbringade jag på mitt hotellrum i något slags halvsovande tillstånd, sysselsatt med den spännande uppgiften att dricka vatten i ytterst små mängder. Kräkningarna försvann men ersattes av feber, ett byte som jag definitivt skulle göra alla dagar i veckan! När kvällen kom mådde jag trots allt mycket bättre, och hade till och med vågat att (mycket långsamt) äta en halv banan.

Gårdagen kan alltså sammanfattas såhär: 

Taj Mahal – 10/10, oerhört vackert, riktigt ballt, infriade alla förhoppningar!

Magsjuka i Indien – 1/10, skulle ej rekommendera, ingen lust att göra igen, allmänt miserabelt.

Nu sitter jag i lobbyn på hotellet efter en dag där jag sakta testat gränserna för vad min mage och kropp klarar av. Sov länge i morse, åt yoghurt med banan till frukost och promenerade sedan ut i staden efter en stunds vila för att försäkra mig om att magen höll. Gick först till ett Pizza Hut och åt lunch (att köra västerländskt ett tag känns som ett vinnande koncept), och blev där överraskad av ett dansnummer från serveringspersonalen:

  

   
Efter denna spännande upplevelse (de var faktiskt riktigt duktiga!) och efter att ha satt i mig min pizza ytterst långsamt begav jag mig till fots till Agra Fort. Från utsidan liknade det Red Fort i Delhi väldigt mycket, och insidan bjöd på fin arkitektur och en fantastisk vy över floden och Taj Mahal!

   

 Det såg bättre ut i verkligheten än på bild, jag lovar!

 Denna strapats lämnade mig dock med en bultande huvudvärk, och istället för att se diverse andra sevärdheter som min värd rekommenderat tog jag en riksha hem för att ladda batterierna inför kvällens tågresa. Det ska bli oerhört spännande att få åka indiska tåg, och förhoppningsvis blir det en angenäm upplevelse. Är också väldigt taggad på att komma till Varanasi, har hört väldigt mycket bra om staden! Det blir bara två hela dagar där nu pga min lilla sjukdom, men tror som sagt att det var ett väldigt klokt beslut att inte åka igår.

Hör av mig från den heliga staden, tills dess får ni ha det bra!

P.S. Såhär i efterhand känns ju att ha spytt vid Taj Mahal nästan som något att skryta om. Eller?