Någonstans mellan Jaipur och Agra, 20:30.
Så har jag då tagit avsked från Jaipur efter fyra softa dagar i den rosa staden! Sitter i skrivande stund på bussen till Agra (laddar alltså upp detta i efterhand), i slutet av en ändå ganska angenäm 5,5-timmars bussfärd. Ingen tutgalen chaufför denna gång, och han var till och med så snäll att han stannade vid vägkanten bara för min skull när jag redan efter 1,5 timmes färd behövde kissa…

Gårdagen var väl inte direkt den roligaste dagen på resan, då min mage till slut sa ifrån mot all indisk mat och bestämde sig för att protestera. Jag ska bespara er de mindre trevliga detaljerna, även om det inte var så illa som jag hade fruktat! Blev däremot rejält seg och trött av strapatserna, så mina planer att utforska staden till fots gick om intet och istället vilade jag på hotellrummet större delen av dagen.

Hade nog blivit kvar i min något viljelösa isolering om inte Thorsten och Laura, mina tyska vänner från sightseeingturen inte hade knackat på dörren och frågat om jag ville äta middag med dem! Ni vet när det är sådär att man mått lite smårisigt och inte direkt orkar ta tag i saker och göra något vettigt? Då är det man behöver någon som tar tag i en och säger “hej, kom med!”, och precis det gjorde Thorsten och Laura!

Vi knatade en bit genom den ljumma kvällen, och efter diverse letande hamnade vi på en restaurang som hette The Copper Chimney. Det var fullt av turister och kanske inte den mest “genuint indiska” upplevelsen, men grönsakstandoorin vi åt var riktigt god! Dessutom hade de en ganska trevlig takbar, där vi satt och drack öl och pratade i någon timme innan vi gick hem genom natten.

I morse vaknade jag vid betydligt bättre vigör än morgonen innan, och efter att ha checkat ut och ätit frukost så promenerade jag in mot stan. Gick först till stadsparken som var ganska liten men väldigt trevlig. Där huserade diverse mystiska stenstatyer och ytterligare en gigantisk flaggstång:

    But what does it mean?

  En selfie med flaggstången kändes mer än givet.

Tog sedan en riksha till ett ställe som hette Lassiwala som ska ha den godaste lassin i Rajastan. Man fick en vansinnig god lassi i ett väl tilltaget lerkrus, den levde definitivt upp till förväntningarna!

  Helt galet gott!!

Medan jag stod där och drack min yoghurtdryck kom jag att språka med en kille i min ålder som hette Samir. Han var rikshaförare vid sidan om men enligt egen utsago dockspelsartist egentligen, och var mycket intresserad av att lära sig språk och prata om andra kulturer. Vi snackade ett tag och sen lät jag honom köra mig till marknaden inne i gamla stan trots att jag egentligen tänkt gå. Som sagt, ibland är det svårt att veta som ensam turist om folk är ärliga eller försöker lura en, men Samir var verkligen genuint trevlig!

  En liten groupie med min nyfunne vän.

På marknaden sålde de allt ifrån blommor till kryddor till elektronik till wokpannor, och jag gick runt ett bra tag med skavsår från flipflopsen som belöning… Fint var det i alla fall!

   

 Var det nån som sa ikoniskt trånga gränder?

Styrde sedan stegen tillbaka då det var dags att ta sig till bussen, och efter en promenad och en rikshatur var jag på hotellet för att plocka upp min ryggsäck. I dörren mötte jag Carol och Annabelle (från Nya Zeeland om ni kommer ihåg) som också skulle till Agra idag men hade bokat tågbiljetter dit. Vi bestämde oss för att se Taj Mahal tillsammans och de gav mig namnet på sitt hotell innan de sprang till taxin.

På grund av en dum rikshaförare som släppte mig aslångt från stationen var jag på väg att missa bussen, men efter lite panikspringande på den jättelika busshållplatsen hittade jag bussen med 5 minuters marginal. Jag är mig lik, antar jag…

  En sista titt på den rosa staden.

Bussresan har som sagt varit angenäm hittills, och snart är vi framme i Agra. Skriver mer på hotellet när jag laddar upp inlägget!

_________________________

Sai HOMESTAY, 23.30

Herreminje, vilken kväll… Klev av bussen vid nio-tiden och gick fram till första bästa rikshaförare. Carol och Annabelle hade som sagt bara gett mig namnet på hotellet (och telefonnumret via ett senare sms), men föraren sade sig hitta så vi åkte iväg. 25 skumpiga minuter (och mycket frågande från föraren) senare befann vi oss utanför… Sai Hotel, inte Sai Homestay som jag hade bett om. Dessa två var alltså inte samma, och trots vägvisning från personalen på hotellet så hittade min rikshaförare fortfarande inte. Vi stannade och frågade en annan rikshaförare som ringde till hotellet, frågade om adressen och beskrev vägen för min förare. Tror ni han hittade då? NIX. Vi fick fråga oss fram typ 5 gånger till innan vi ÄNTLIGEN efter 45 minuter var framme vid Sai Homestay. Där inne satt Carol och Annabelle (som också precis kommit dit) och pratade med hotellvärden som visade sig vara världens snällaste! Han gav mig ett stort rum (det enda de hade kvar) till samma pris som ett litet, ordnade med superbillig taxi till Taj Mahal imorgon bitti, gav mig tips gällande tågbokning till Varanasi och fixade dessutom så att utsvultna jag kunde åka till en restaurang i närheten och äta en sen middag. Helt underbar snubbe!

  Riktigt bra kycklinggryta, om än en alldeles för stor portion…
Nu sitter jag alltså på hotellrummet och bloggar, ska efter detta är klart ta en dusch, kolla på den där tågbiljetten och sen försöka få i ska fall drygt 5 timmars sömn innan taxin går till Taj Mahal 06.15. Fånga soluppgången är grejen.

Planen är sen att om jag får tag i en biljett åka vidare till Varanasi imorrn kväll med nattåget. Har ingen lust att stanna i Agra då jag bara hört dåliga saker om staden, utan är bara här för Taj Mahal. Har jag otur får jag inte tag i en biljett utan måste stanna en natt till, men då får jag ett mindre rum här till samma billiga pris.

Är helt och hållet slut efter lång bussresa och kvällens strapatser, men tror att Taj Mahal kommer vara värt det. Rapport följer så snart jag har uppkoppling och kan blogga!

Tack och hej, leverpastej!

Advertisements

6 thoughts on “Goodbaipur – Tjagra!

  1. När vi var vid Taj Mahal senast, för ett år sen, så blev min pappa biten i benet av en apa. Försök inte skrämma iväg aporna, för då får du nog uppleva samma öde. Om de förföljer dig, lämna något efter dig åt dem, som en vattenflaska som de kanske vill ha 🙂
    Jag rekommenderar att du har en guide som berättar om Taj Mahal, och att få bilder tagna av en fotograf på plats tycker jag är ganska värt. Man får bilden framkallad och klar när man är redo att gå efter ett par timmar.

    Plus så får inte bilar åka hela vägen fram till “ingången”, det är typ 500 meters promenad, så slösa inte pengar på kamel-taxi eller en av deras egna fordon (vita). Såvida du inte vill åka kamel och vagn, men det är upp till dig!

    Även om det kanske känns surt att behöva betala 750 rs för att du är vit och indier betalar 20 rs så är det ganska värt, mindre risk för att bli biten av apor och man får en vattenflaska har jag för mig. Och mycket kortare kö!

    Om du har tid, kolla även palatset som ligger i närheten, moghulen som lät bygga Taj Mahal blev fängslad där av sin son, väldigt snyggt hantverk och arkitektur där också.

    Gud vad lång kommentar, hoppas du hinner läsa det här innan du åker iväg imorgon!

    Like

    1. Tack så jättemycket för alla tips! 😀 Vi körde på audioguide istället för en personlig sådan, men den var ganska bra så det kändes värt! Några apor såg vi som tur var inte till :))

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s